I morse på svt 1 kunde man till sin frukost få en tugga klokskap från 14:årige Dusan i Malmö som är trött på våldet och höjer sin röst ihop med RGRA och Behrang Miri. De lyfte vikten av att inte se den senaste tidens våldsökning i Malmö som en fråga om etnicitet utan som en fråga om socioekonomiskt utanförskap och vad det kan göra med barn och unga att befinna sig i sådant.
I ett land där inkomstskillnaderna ökat de senaste åren och där allt fler får det allt bättre men där en grupp inte hänger med utan fastnar på en inkomstnivå långt under genomsnittet är det inte konstigt att en del av individerna i den gruppen ser sig om efter tillhörighet någon annanstans där det möjligen också kan erbjudas bättre ekonomiska förutsättningar, även om det innebär en del risker. Det är långt ifrån rätt och det är verkligen inte acceptabelt men det är heller inte helt svårt att förstå.
Lyssna på Dusan som istället för att hänga på gatan nu lägger sin energi på att spela musik och kämpa för romers rättigheter. Förhoppningsvis är Dusan långt ifrån ensam där ute och förhoppningsvis får han med sig fler när han visar alternativa vägar för jämnåriga på villovägar. Av detta klipp blir jag hoppfull!
Fortsatt trevlig Trettondagsafton!
