Vad vill DU läsa om?

Kära läsare, är det någon av er som funderar på något särskilt som har med försörjningsstöd och socialt arbete att göra? Nu har vi skrivit ett antal inlägg om ganska olika saker och vi undrar vad ni tycker och om ni saknar något särskilt här.

Kanske har ni någon liten fråga eller undring på grund av något vi skrivit om tidigare?
Eller också tycker ni kanske att vi missar någon aspekt som ni hade velat veta mer om?
Kanske undrar ni hur vi ställer oss i förhållande till något etiskt dilemma?
Har ni någon faktisk, praktisk fråga om hur något fungerar i handläggningen?
Eller undrar ni över våra egna upplevelser av någon del i arbetet?

Lämna gärna en kommentar nedan så ska vi se om vi kan återkomma med ett givande inlägg på ämnet. Annars får ni leva med att vi fortsätter ta upp sådant som vi själva tycker är relevant.

Önskar fortsatt fin sommar till er alla!

Arbetssökande

Så vilka skyldigheter har då de som söker försörjningsstöd?

I princip kan man säga att de som söker försörjningsstöd har samma skyldighet att stå till arbetsmarknadens förfogande som de som omfattas av arbetslöshetsföräkringen, detta innebär att den enskilde ska vara inskriven på Arbetsförmedlingen och vara beredd att ta anvisat arbete.
Det innebär också att den enskilde behöver medverka i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Som exempel kan nämnas jobbgarantin och jobbgarantin för ungdomar på Arbetsförmedlingen, arbetspraktik, arbetssökarverksamhet, SFI och liknande.

Den enskilde har alltså stora krav på sig att inte bara hitta ett arbete utan också att på vägen dit ta emot all hjälp han eller hon kan erbjudas för att nå dit. I detta åligger det också socialtjänsten att utforma den hjälp man erbjuder på ett sätt så att den enskilde ska få ett stöd som är till hjälp för honom eller henne. Det innebär till exempel samarbete med Arbetsförmedling, Försäkringskassa och sjukvård.

För att anses vara aktivt arbetssökande behöver personen söka alla typer av jobb, som han eller hon kan få. Både jobb som stämmer med den utbildning och de erfarenheter den enskilde har, men också jobb där det inte krävs någon utbildning.

Som vi tidigare skrivit om så ska det göras enskilda bedömningar i alla ärenden. Det kan innebära att en person som är väldigt nära arbetsmarknaden kan ha omfattande krav på sitt arbetssökande, medan en person som är sjukskriven och inte omfattas av sjukförsäkringen inte har några krav alls på arbetssökande under tiden som bedömningen är att han eller hon är för sjuk för det. Jag kommer att skriva mer om undantagen lite längre fram.

Det ska löna sig att få lön

Lagom till min semester släpper regeringen ett förslag om förändring kring försörjningsstödet.
Förslaget innebär i korthet att man i stället för att räkna med hela inkomsten av lönearbete i ska räkna med endast 75 % av lönen.

Idag räknas hela lönen med och alltså minskar socialbidraget med lika mycket som man tjänar, tills den dag man tjänar mer än ens socialbidrag är. Då är man i stället självförsörjande och klarar sin ekonomi utan att behöva söka bidrag från kommunen.

Det nya förslaget innebär att den som arbetar deltid, eller har en timanställning och får en lön som inte räcker till för att bli självförsörjande ska få en lite mindre minskning av sitt försörjningsstöd fram till den dagen han eller hon blir självförsörjande.

Detta är i dagsläget endast ett förslag och som för närvarande är ute på remiss, vi vet alltså inte var det kommer att sluta, men om det går igenom är tanken att ändringen ska gälla från 1 juli 2013.

Förslaget i sin helhet kan du läsa om här.

Jag länkar också till vad som skrivits i media om detta under veckan som gått:
Regering och departement
Svenska dagbladet
Dagens nyheter

Skälig levnadsnivå

I lagtexten kring försörjningsstöd (Socialtjänstlagen 4 kap 1 §) framgår det att den enskilde genom biståndet ska tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Detta begrepp är det som hela det svenska biståndssystemet utgår från. Då är det intressant att ta reda på vad lagstiftaren menade med begreppet skälig levnadsnivå.

I lagen definieras inte begreppet närmare, utan vi får leta oss in i förarbetena till lagen för att hitta ledtrådar kring vad som menas. Där kan man se att begreppet skälig levnadsnivå i grund och botten handlar om medborgarnas rätt att få sitt behov av bistånd tillgodosett. Det ekonomiska biståndet behöver därmed utformas på ett sådant sätt att detta uppfylls, skälig levnadsnivå blir då ett uttryck för de minimikrav som ställs på insatserna.

Riksnormen, som vi skrivit om i tidigare inlägg, är bestämd till en nivå som ska täcka de mest grundläggande behoven (mat, kläder etc). Anledningen till att man i lagen inte definierat nivåerna närmare är att det omöjligen går att fastställa vad som är behövligt, då den allmänna standarden i samhället förändras över tid. Man mäter då i stället i relation till vad människor i allmänhet kan kosta på sig. Det är inte meningen att de som behöver ekonomiskt stöd ska halka efter den allmänna ekonomiska utvecklingen i alltför stor utsträckning (då pratar vi alltså om de biståndsbehövande som grupp).

Utöver riksnormen beviljas som ni vet också kostnader som inte kan schabloniseras. Dessa ska beviljas till skäliga kostnader och här mäter man kostnaderna i relation till vad en låginkomsttagare på orten kan kosta på sig. Detta gäller till exempel bostadskostnader. Socialstyrelsen har i sina riktlinjer också fastställt att i alla bedömningar som är utöver riksnormen ska en individuell bedömning göras. Om vi stannar vid boendekostnaderna kan det således vara så att en person som bor i Göteborg kan beviljas högre kostnad för boendet är en person i Nässjö, eftersom de allmänna bostadskostnaderna i större orter i allmänhet är högre än de i mindre orter. Men i andra hand görs också en bedömning som kan innebära att Nisse och Lisa som båda bor i Nässjö kan beviljas olika kostnader för boende, beroende på hur deras individuella situation ser ut (det kan vara så att Lisa har ett funktionshinder som innebär att hon behöver bo i en anpassad lägenhet, som kostar mer).

Sammanfattningsvis kan man säga att regering och riksdag fastställt att skälig levnadsnivå utgår från en jämförelse med vad en låginkomsttagare på orten har råd med. Vidare har Socialstyrelsen fastställt att i alla bedömningar ytterst bygger på individens behov av hjälp. Detta gör att begreppet skälig levnadsnivå är oerhört svårt att definiera närmare.

I verkligheten bygger de individuella bedömningarna på den kunskap som socialsekreteraren har kring lagstiftning, riktlinjer, domar och liknande, men också i stor utsträckning på den kunskap som socialsekreteraren har kring de sökande som de möter. Det är därför, mina vänner, som mötet med individerna är så viktigt.

Som hjälp kring detta inlägg har jag läst i Socialstyrelsens kartläggning om skälig levnadsnivå.