Motprestation

Jag har i dagarna fått hem ett blad från ett av partierna i min kommun, där de vill att jag ska svara på en massa frågor om hur jag vill att kommunen ska skötas.

En av frågorna är: Tycker du att du att man ska införa krav på motprestation för dem som söker socialbidrag?

För att inte fördjupa mig i frågan varför politiker väljer att kalla försörjningsstödet för socialbidrag, trots att de bestämt att det ska heta försörjningsstöd så går jag i stället in på det lite mer centrala i frågan. Motprestationen.

Jag har läst en del artiklar i ämnet och inte riktigt fått fram vad som menas med motprestation. För idag är systemet uppbyggt med krav på att den sökande ska göra vad han eller hon kan för att bli självförsörjande. Det innebär ett aktivt arbetssökande för de allra flesta människor. Alla som uppbär försörjningsstöd har en planering som ska sikta mot självförsörjning. Räknas inte det som motprestation?

Om man läser den motion som lagts fram till riksdagen i ämnet framgår det att motprestation innebär praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet. Något som kan krävas av dem under 25 år och till dem som passerat 25 år i särskilda fall. Det är intressant att fundera på vad man vill uppnå med sådana insatser, och om det är kommunen eller Arbetsförmedlingen som ska tillhandahålla praktik för dem som står till arbetsmarknadens förfogande. Jag har inga svar i nuläget, kommer jag på några så återkommer jag.

Men jag tycker att det är intressant att frågeställningen många gånger framställs som att det idag inte ställs några som helst krav på de som söker försörjningsstöd, när det i själva verket gör det.

Varför fattigdom?

Här kommer ett litet TV-tips för nästa vecka. Programmet ifråga har alltså inte sänts ännu och jag kan därmed inte garantera något, men det låter onekligen intressant! Kolla själva!

Med start den 25:e november börjar Sveriges Television att sända ett internationellt dokumentärprojekt som heter Why Poverty? och består av 8 entimmesdokumentärer och 30 kortfilmer som sänds samtidigt runt om i världen.

Här är länken till SVT's sida om projektet och här är länken till projektets egen hemsida.

Något som skulle kunna fungera bättre

Just nu arbetar vi på vår enhet för att utveckla vårt samarbete med lärarna som ansvarar för SFI-undervisningen (svenska för invandrare) i vår kommun. Det är en utmaning. Trots att vi arbetar med samma människor står vi idag förvånansvärt långt ifrån varandra och varandras verksamheter. Så som det fungerar hos oss idag förväntas de individer som läser SFI och uppbär försörjningsstöd vara ganska självständiga. De skall själva rapportera sin närvaro varje månad för att eventuellt avdrag för ogiltig frånvaro skall kunna göras. De ska också alldeles själva stå i kö och vänta flera månader på att få börja sin undervisning. Många hinner tappa motivation och intresse redan innan de börjat.

I princip endast i de fall när eleverna skrivs ut från undervisningen på grund av att de gjort för lite framsteg får vi kontakt med lärarna. För min del händer det inte ens en gång per termin. Det är dels alldeles för lite samarbete och dels samarbete som inträffar lite försent. Vi skulle börjat samarbeta redan innan undervisningen börjar!

Är det någon jag skulle vilja har ett tajtare samarbete med så är det SFI-lärarna eftersom deras undervisning är så avgörande för individens framtid i Sverige. Min upplevelse av mina sökande som läser SFI är att de ofta behöver extra stöd och motiverande samtal för att behålla fokus. De är precis i början av sitt liv i Sverige och de har ofta erfarenheter i bagaget som pockar på uppmärksamhet. De har självklart också sina egna mål och visioner om hur de vill leva sina liv i Sverige. Dessvärre händer det att vägarna att nå målen inte alltid går att fläta samman med reglerna för försörjningsstöd.

Jag menar inte att individernas mål på något sätt är omoraliska eller lagstridiga. Jag menar att ramarna är ganska fyrkantiga och Sveriges socialförsäkringssystem och dess regler är inte så lätta att förstå och kan vara obekväma att foga sig i. Många av dem som läser SFI har svårt att att på egen hand bibehålla samhällets uträknade riktning mot samhällets mål; självförsörjning. Förmodligen hade det varit lättare för individen att förstå sitt sammanhang om det hade funnits möjlighet till dialog med de professionella som under den tid man inte har egna pengar och närapå är livegen styr och ställer i ens ekonomi och vardag.

Jag önskar att jag hade haft utrymme att under mer avslappnade former samtala med mina sökande om varför det är så viktigt att göra det som är så märkligt. Nämligen att istället för att göra det man själv vill, göra det som socialsekreteraren eller etableringslotsen eller läkaren eller SFI-läraren vill. Det är klart att det bär emot för vuxna människor att bortse från sin egen vilja till förmån för någon annans när det gäller ens eget liv.

Idag kan individen sitta flera år i skolbänken utan att ha uppföljningssamtal med mig och läraren en enda gång. Det är inte så jag vill jobba med dessa människor. Jag vill följa dem närmare, finnas där för frågor, finnas där för att tydliggöra vägen mot självförsörjning. Det gör jag så klart redan idag, i viss mån, men utan struktur och mest slumpartat. Jag tror att ett närmare samarbete mellan socialsekreterare och SFI-lärare kan ge goda resultat för individen.

Om ni inte läste denna skrämmande artikel om hur SFI har kunnat se ut på en del håll i det här landet när vi länkade till den i inlägget Förebilder på jobbet och en kommentar om SFI så tycker jag att ni skall göra det. Självklart är det en extrem beskrivning men för mig är det en viktig varningslampa som vi inte får ignorera.

Om vi som är utbildade till det skall kunna göra skillnad för de samhällsmedborgare som har behövt fly från sina hemländer så att fler än idag har en ärlig chans att ta sig in på arbetsmarknaden så krävs det att vi har ett introduktionssystem som både ställer krav men också tar hänsyn till de olika utgångspunkter som individerna har när de kommer hit. Visst har vi kommit en bit på väg i Sverige men jag tror att vi skulle kunna göra mycket mer om vi vågade investera mera. Investera mer i välfärdspersonalen (socialarbetarna, SFI-lärarna, etableringslotsarna), hyreslägenhetsbyggandet, arbetsmarknadsåtgärderna och utbildningsinsatserna.

Här kan du läsa mer om Svenska för invandrare och om arbetsförmedlingens etableringslotsar.