Lagen och människorna

Arbetet med försörjningsstöd är lagstadgat och bygger i grund och botten på följande paragraf:

Socialtjänstlagen 4 kap 1 §
Den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt har rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning (försörjningsstöd) och för sin livsföring i övrigt.
   Vid prövningen av behovet av bistånd för livsföringen i övrigt får hänsyn inte tas till den enskildes ekonomiska förhållanden om rätten att ta ut avgifter för biståndet regleras i 8 kap.
   Den enskilde ska genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Biståndet ska utformas så att det stärker hans eller hennes möjligheter att leva ett självständigt liv.

Paragrafen reglerar alltså:
1. Att den som inte kan försörja sig själv, eller bli försörjd på annat sätt har rätt till försörjningsstöd från kommunen.
2. Att försörjningsstödet ska utformas på så sätt att den sökande tillförsäkras en skälig levnadsnivå.
3. Att den sökande ska ges möjligheter att leva ett självständigt liv.

I de följande paragraferna räknas det upp vad försörjningsstödet ska kunna täcka, vilka inkomster som är undantagna, regler kring praktik och även en möjlighet att i vissa fall bevilja mer bistånd.
Lagen är en ramlag och inte speciellt detaljerad, vilket ger utrymme till viss bedömningar utifrån den enskilda individen. Det är också det som gör att det behövs högskoleutbildade socionomer som arbetar med försörjningsstödet i stället för välprogrammerade datorer. Det vi gör är inte bara att knappa in siffror i ett system och sen få ut ett plus eller ett minus. Vi jobbar med att bedöma undantagen och att motivera till förändring. Till det behövs det människor. Utbildade och kompetenta människor.
 
Resten av socialtjänstlagen kan ni läsa här.

Artikel 26

Barnkonventionens 26:e artikel påpekar barns rätt till social trygghet. Sverige får i Rädda Barnens rapport om barnfattigdom som vi tidigare länkat till kritik för att man inte lyckas med ett system som i tillräcklig utsträckning reducerar fattigdom. Den ekonomiska familjepolitik som bedrivs har under senare tid inte varit så utjämnande som den tidigare varit. Den relativa fattigdomen låg under 2003 på ca 10 %, 2009 hade den stigit till 15,2 %. Det är en alltför snabb negativ utveckling. För att vända denna trend behövs en förändrad familjepolitik. Det är alltså hög tid för politikerna och makthavarna att vakna upp och se över vårt socialförsäkringssystem. Eller vill vi att fler människor i Sverige ska bli fattiga och att de fattiga ska bli ännu fattigare??


Artikel 26: Social trygghet
1. Konventionsstaterna skall erkänna rätten för varje barn att åtnjuta social trygghet, innefattande socialförsäkring och skall vidta nödvändiga åtgärder för att till fullo förverkliga denna rätt i enlighet med sin nationella lagstiftning.

2. Förmånerna skall, där så är lämpligt, beviljas med hänsyn till de resurser som barnet och de personer som ansvarar för dess underhåll har och deras omständigheter i övrigt samt med hänsyn till varje annat förhållande som är av betydelse i samband med en ansökan om en sådan förmån från barnet eller för dess räkning

Vilka söker bistånd enligt Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering?

Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering har skrivit en ny rapport där man kartlägger mottagarna av ekonomiskt bistånd.

Tre fjärdedelar av biståndstagarna har kontakt med flera olika aktörer för att få sin försörjning och de som har ekonomiskt bistånd och är inskrivna på Arbetsförmedlingen deltar mer sällan i program än de som försörjs av a-kassa.

Rapporten är från 2009 och då bodde 315 000 personer, det är 5,5 % av befolkningen mellan 16-64 år, i ett hushåll som under någon period det året beviljades försörjningsstöd. Varför söker man bistånd? Ofta handlar det om att den som behöver söka bistånd inte etablerat sig på arbetsmarknaden. Vilka är det som söker bistånd? Många är yngre och många är hitkomna från andra delar av världen. Vanligast är det att människor i 20-årsåldern får bistånd. Ovanligast är det att folk i 40-årsåldern får bistånd. Även ensamstående med barn är överrepresenterade bland de som söker försörjningsstöd. Ytterligare en vanlig grupp är äldre svenskfödda män och de får ofta kompletterande bistånd av hälsoskäl och som ett komplement till ersättningar från Försäkringskassan.

Precis som vi vittnat om tidigare här i bloggen så bekräftas i rapporten att många som har försörjningsstöd också har kontakt med andra instanser. 25 % träffar bara kommunen men 17 % har kontakt med både kommunen, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Fyra av tio har kontakt med kommunen och Arbetsförmedlingen och 20 % har kontakt med kommunen och Försäkringskassan. Tre fjärdedelar av biståndstagarna möter alltså mer än en aktör för att trygga sin försörjning. Eva Mörk, som är professor på nationalekonomiska institutionen vid Uppsala Universitet, menar att risken att falla mellan stolarna ökar när flera parter är inblandade då även risken att ingen vill ta huvudansvaret för individerna ökar.

Om man är arbetssökande och inskriven på Arbetsförmedlingen men försörjs av ekonomiskt bistånd så är risken högre att man inte deltar i något av de arbetsmarknadspolitiska programmen. Hela 22 % i gruppen med försörjningsstöd klassas som "övriga inskrivna" hos Arbetsförmedlingen. Motsvarande siffra för de arbetssökande som försörjs av a-kassa är 7 %. När man är "övrig inskriven" anses man inte kunna söka arbete aktivt eller omgående kunna börja ett arbete.

Rapporten kan ni som är intresserade komma åt här från sidan. Den heter "Fattig, sjuk och arbetslös – en beskrivning av personer i kläm mellan stat och kommun"

De sökande

Idag tänker jag skriva om dem som berörs allra mest av försörjningsstödet, nämligen de sökande. I förarbetet innan denna blogg pratade vi som skriver mycket om vad vi ville att bloggen skulle handla om. Vi var upprörda på att vi känner att vårt yrke inte uppskattas, att lönerna är låga och att det visas mycket liten förståelse för svårigheterna i vårt jobb. Vi känner också att media framställer vårt arbete i negativa ordalag fler gånger än de framställer det positivt. Vi har pratat om hur debatten kring fattigdom ser ut och känt att det fattas en röst. Vi har också pratat om att samarbetet med andra myndigheter kan ha sina hinder och svårigheter.

MEN vi har aldrig diskuterat att vi vill beklaga oss över våra sökande. Det vill vi inte för det finns inget att beklaga sig över. Vårt jobb hade inte varit något utan de sökande (så klart). De allra flesta av människorna vi träffar dagligen är vanliga medborgare som är glada eller ledsna, som är friska eller sjuka, som har familj eller som är ensamma, som har barn eller som har föräldrar, som skrattar eller gråter, som blir upprörda över orättvisor och nöjda över rättvisor. Det är många gånger jag känner mig överlycklig när det har gått bra för en av mina ungdomar, och det händer att jag känner stor frustration över att de inte riktigt når sina mål så snabbt som de önskar. Jag känner stort engagemang för att de människor jag möter i mitt arbete ska få en möjlighet att förändra sin situation.

Många gånger förundras jag över att dessa människor är så tålmodiga och ödmjuka. Som de gånger när jag inte hunnit handlägga deras ansökningar så snabbt som jag skulle önska och de ringer och frågar hur det går, jag har då varit ärlig och berättat att jag jobbar på så snabbt jag kan, men att den tyvärr inte är klar ännu. Då bemöts jag ofta av ett: "Jag ville bara veta, stressa inte!". Eller de gånger när jag har gjort en betalning till deras konto, men missat en siffra i deras konto och pengarna har studsat och de bara säger ett enkelt: "Det där kan hända vem som helst". Mina sökande är fantastiska människor och jag skulle inte vilja vara utan dem för något i världen.

Operation rädda Försäkringskassan

Idag kan man lyssna på Ekots lördagsintervju på Sveriges Radio P1. Där intervjuas Försäkringskassans nya generaldirektör Dan Eliasson angående det tappade förtroendet för sjukförsäkringen och det viktiga samarbetet med läkarna. Självklart kan ni lyssna på det här.

En inbjudan till våra vänner läkarna

Under tiden som fredagens middag gosar till sig i ugnen tar jag tillfället i akt och funderar lite över en av våra utmaningar som socialsekreterare. Vi som utreder rätten till försörjningsstöd har en mångfacetterad uppgift. Jag har stött på flera människor som lever i villfarelsen att arbetet endast handlar om att räkna plus och minus dagarna i ända. Hade jobbet varit så enkelt så hade vilken välavlönad ekonom som helst kunna utfört arbetet, om ni missförstår mig rätt. Därför vill jag genast, å mina och mina kollegors vägnar, dementera detta felaktiga påstående. Det kommer säkert en mer detaljerad och varierad bild av vårt arbete i en dator nära dig inom kort. Själv tänker jag diskutera något annat.

En stor del av uppdraget består i att vara spindel i nätet, om ni tillåter en uttjatad metafor. Det är inte helt sällan vi socialsekreterare behöver vara i kontakt med flertalet andra professioner för att på bästa sätt kunna hjälpa de individer vi möter. Oftast fungerar det alldeles ypperligt men ibland kan det vara lite mer krävande. En grupp kollegor som vi önskar ett tätare samarbete med är läkarna. Detta eftersom många av dem vi försöker hjälpa ut i självförsörjning är sjuka, fattigdom har den effekten på folk. Socionomutbildningen är förvisso bred men den har inte givit oss kompetensen och mandatet att bedöma fysisk och psykisk arbetsförmåga eller funktionsnedsättning. Det är det vi använder läkarna till.

För er som inte arbetar med försörjningsstöd eller varit i kontakt med det av andra skäl så kan jag berätta att rätten till bistånd är kopplad till motprestation. För att få försörjningsstöd krävs att man själv bidrar och gör vad man kan för att bli självförsörjande. Om man av hälsoskäl till exempel inte kan söka arbeten eller gå en utbildning, eller vad nu överenskommelsen är med socialsekreteraren, så krävs det att dessa hälsoskäl styrks av en läkare genom sjukskrivning. Syftet med det är självklart att individen ska kunna söka sjukpenning hos försäkringskassan istället för att söka försörjningsstöd hos kommunen. Dessa krav kan säkert variera en smula från kommun till kommun eftersom socialtjänstlagen är en ramlag, men i huvudsak är grundtanken att man ska arbeta om man kan och kan man inte ska detta styrkas av en läkare.

Bekymret är att en del av våra vänner läkarna inte verkar vara införstådda med detta. Det är förvisso inte konstigt. Jag kan verkligen inte särskilt mycket om andras arbetsuppgifter. Men man kan alltid lära sig mer!

Därför hoppas jag att det är flera läkare som läser detta och flera som känner läkare som läser detta. Jag inbjuder och uppmanar er till att ta kontakt med er kommunala socialtjänst för att etablera ett tätare samarbete och utbyta erfarenheter.

Om detta inlägg väckt frågor om vad svårigheterna med detta ack så viktiga samarbete kan vara eller om du själv är läkare och vill lära oss socionomer något eller om du har egna erfarenheter i ämnet, tveka inte att låta dig bli hörd i kommentarsfältet eller till vår mejl!

Dagens karamell

Efter tre ICA-pizzor och lite kranvatten tar vi oss an uppgiften att skriva vårt andra blogginlägg. Vi stöter på svårigheten att vi har så mycket att säga och inte vet i vilken ände vi ska börja.

Är det en bra start att förklara socialförsäkringssystemets grunder?
Eller ska vi dyka rakt in i barnfattigdomen?
Eller kasta oss in i frågan om bostäder?
Eller publicera statistik kring behovet av försörjningsstöd?
Eller länka till forskare och andra storheter inom området?
Eller hitta någon artikel som vi kan tycka till om?
Eller något annat?

Ge oss gärna förslag om det är något ni vill att vi ska gräva i.

Vi börjar med att skriva något om riksnormen för försörjningsstöd. Kul va?

Försörjningsstödet är tänkt att vara det allra yttersta skyddsnätet i socialförsäkringssystemet. Riksnormen är satt till en mycket låg nivå av flera anledningar. Bland annat för att den är tänkt att vara en tillfällig lösning i väntan på annan inkomst, mer om det i ett annat inlägg. Många människor som lever på försörjningsstöd gör det under mycket lång tid, vilket får stora konsekvenser för dessa familjers levnadsvillkor. Till exempel går det inte att planera för oförutsedda utgifter när du under flera år levt utan marginaler och kämpar med att barnen ska ha lagom stor overall och hela gympaskor. Dessutom blir föräldrar många gånger beskyllda för att prioritera fel. Om de köper den snygga jackan som sonen vill ha blir omdömet att "det slösas med pengarna" och om de låter bli att köpa jackan så var det "snålt att inte ens låta pojken få det han så gärna önskar". 

Vid föreläsningen med Tapio Salonen i förmiddags fick vi veta att den fattigaste tiondelen av befolkningen inte har förbättrat sin levnadsstandard, medan den rikaste tiondelen har ökat sin disponibla inkomst med 70-75% under de senaste 10 åren. Det innebär att inkomstklyftorna ökat markant. De fattigaste människorna följer alltså inte med i den ekonomiska utvecklingen i Sverige idag. År 1981 var den svenska välfärden bäst i världen och den karamellen går vi runt och suger på fortfarande. Den har dock tappat smaken för länge sedan och vi har fått hål i tänderna och har inte ens råd att gå till tandläkaren!

Hoppsan, det här blev inte alls ett inlägg om riksnormen som vi hade tänkt. Men den som väntar på något gott...

Summorna i riksnormen kan ni ändå läsa om i Socialstyrelsen meddelandeblad och Tapio Salonens senaste rapport hittar ni här.

Välkomna!

Idag har en idé väckts i våra socialsekreterarhuvud efter att ha lyssnat på forskaren Tapio Salonen och författaren Susanna Alakoski. Vi har beslutat att ta vårt ansvar som yrkesverksamma socialarbetare och ge oss in i debatten kring försörjningsstöd, fattigdom, socialpolitik och den del av socialtjänsten där vi är verksamma i Sverige idag.

Vi tycker att socialtjänsten stundom får oförtjänt mycket orättvis publicitet och vi vill försöka väga upp detta genom att ge en annan bild av hur socialtjänsten arbetar. Vi vet idag inte exakt var denna blogg kommer att landa, men vi vill göra vad vi kan för att ge läsaren en mer nyanserad bild av den verklighet som vi upplever. Vi vill helt enkelt visa på en annan sida av myntet.