Arbetet med försörjningsstöd är lagstadgat och bygger i grund och botten på följande paragraf:
Socialtjänstlagen 4 kap 1 §
Den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan
få dem tillgodosedda på annat sätt har rätt till bistånd av
socialnämnden för sin försörjning (försörjningsstöd) och för sin
livsföring i övrigt.
Vid prövningen av behovet av bistånd för
livsföringen i övrigt får hänsyn inte tas till den enskildes ekonomiska
förhållanden om rätten att ta ut avgifter för biståndet regleras i 8 kap.
Den enskilde ska genom biståndet tillförsäkras en
skälig levnadsnivå. Biståndet ska utformas så att det stärker hans eller
hennes möjligheter att leva ett självständigt liv.
Paragrafen reglerar alltså:
1. Att den som inte kan försörja sig själv, eller bli försörjd på annat sätt har rätt till försörjningsstöd från kommunen.
2. Att försörjningsstödet ska utformas på så sätt att den sökande tillförsäkras en skälig levnadsnivå.
3. Att den sökande ska ges möjligheter att leva ett självständigt liv.
I de följande paragraferna räknas det upp vad försörjningsstödet ska kunna täcka, vilka inkomster som är undantagna, regler kring praktik och även en möjlighet att i vissa fall bevilja mer bistånd.
Lagen är en ramlag och inte speciellt detaljerad, vilket ger utrymme till viss bedömningar utifrån den enskilda individen. Det är också det som gör att det behövs högskoleutbildade socionomer som arbetar med försörjningsstödet i stället för välprogrammerade datorer. Det vi gör är inte bara att knappa in siffror i ett system och sen få ut ett plus eller ett minus. Vi jobbar med att bedöma undantagen och att motivera till förändring. Till det behövs det människor. Utbildade och kompetenta människor.
Resten av socialtjänstlagen kan ni läsa här.
