Idag tänker jag skriva om dem som berörs allra mest av försörjningsstödet, nämligen de sökande. I förarbetet innan denna blogg pratade vi som skriver mycket om vad vi ville att bloggen skulle handla om. Vi var upprörda på att vi känner att vårt yrke inte uppskattas, att lönerna är låga och att det visas mycket liten förståelse för svårigheterna i vårt jobb. Vi känner också att media framställer vårt arbete i negativa ordalag fler gånger än de framställer det positivt. Vi har pratat om hur debatten kring fattigdom ser ut och känt att det fattas en röst. Vi har också pratat om att samarbetet med andra myndigheter kan ha sina hinder och svårigheter.
MEN vi har aldrig diskuterat att vi vill beklaga oss över våra sökande. Det vill vi inte för det finns inget att beklaga sig över. Vårt jobb hade inte varit något utan de sökande (så klart). De allra flesta av människorna vi träffar dagligen är vanliga medborgare som är glada eller ledsna, som är friska eller sjuka, som har familj eller som är ensamma, som har barn eller som har föräldrar, som skrattar eller gråter, som blir upprörda över orättvisor och nöjda över rättvisor. Det är många gånger jag känner mig överlycklig när det har gått bra för en av mina ungdomar, och det händer att jag känner stor frustration över att de inte riktigt når sina mål så snabbt som de önskar. Jag känner stort engagemang för att de människor jag möter i mitt arbete ska få en möjlighet att förändra sin situation.
Många gånger förundras jag över att dessa människor är så tålmodiga och ödmjuka. Som de gånger när jag inte hunnit handlägga deras ansökningar så snabbt som jag skulle önska och de ringer och frågar hur det går, jag har då varit ärlig och berättat att jag jobbar på så snabbt jag kan, men att den tyvärr inte är klar ännu. Då bemöts jag ofta av ett: "Jag ville bara veta, stressa inte!". Eller de gånger när jag har gjort en betalning till deras konto, men missat en siffra i deras konto och pengarna har studsat och de bara säger ett enkelt: "Det där kan hända vem som helst". Mina sökande är fantastiska människor och jag skulle inte vilja vara utan dem för något i världen.
