Socialtjänstlagen

Arbetet med försörjningsstöd utgår i grund och botten från en enda lagparagraf:

Socialtjästlagen 4 kap. 1 §
Den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt har rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning (försörjningsstöd) och för sin livsföring i övrigt.
/.../
Den enskilde ska genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Biståndet ska utformas så att det stärker hans eller hennes möjligheter att leva ett självständigt liv. Lag (2010:52).

Paragrafen reglerar försörjningsstödet och är som ni ser inte särdeles specifik. Hela socialtjänstlagen är en ramlag och det innebär i princip att lagen bara ger en ram för hur biståndet ska utformas. Sedan regleras den ytterligare av socialtjänstförordningen, av riktlinjer från socialstyrelsen och av kommunernas egna riktlinjer.

Det finns ytterligare några paragrafer i Socialtjänstlagen som är intressanta i samband med försörjningsstöd.

Socialtjänstlagen 1 kap. 1 §
Samhällets socialtjänst skall på demokratins och solidaritetens grund främja människornas ekonomiska och sociala trygghet.
- jämlikhet i levnadsvillkor,
- aktiva deltagande i samhällslivet.
Socialtjänsten skall under hänsynstagande till människans ansvar för sin och andras sociala situation inriktas på att frigöra och utveckla enskildas och gruppers egna resurser.
Verksamheten skall bygga på respekt för människornas självbestämmanderätt och integritet.

Detta är socialtjänstlagens så kallade portalparagraf som ger tonen för hela socialtjänstens grundsyn. Den bygger alltså på att människor i så stor utsträckning som möjligt ska ges möjlighet att stå på egna ben.

Hela 4:e kapitlet i Socialtjänstlagen fokuserar på försörjningsstödet och 9:e kapitlet fokuserar på återkrav. Jag kommer säkert att dyka in mer i socialtjänstlagen. Men för dig som inte vill tåla dig till den dagen kommer kan jag rekommendera att läsa Socialtjänstlagen själv.

Litet snabblexikon

Emellanåt kommer jag framöver att publicera ett gäng lite mer faktabaserade inlägg om försörjningsstöd. Inte så mycket åsikter utan lite mer träigt om summor, lagar, ansökningar och krav. Ni kommer att hitta inläggen under "Lexikon" i taggmolnet, jag ska också försöka hitta ett sätt att samla dem under en flik här ovanför. Tanken är att ni som sitter och läser och tänker det här med tandvård, det vill jag veta mer om, ni ska lätt kunna hitta mer information om det.

Jag kommer att fylla på efterhand som jag kommer på mer saker, men är det något ni saknar så hojta till!

Så håll ut ett par minuter så kommer det första inlägget i serien!

Ett lästips för den nördige

Här kommer ett litet lästips från en nörd till er andra.
Först en liten sammanhangsmarkering.

Det har pratats mycket om Malmö i media på sista tiden och dess bekymmer med utanförskap och fattigdom och kriminalitet och våld. Nu har en av Sveriges främsta forskare inom socialt arbete, Tapio Salonen, på uppdrag av Malmö stad tagit fram ett intressant underlag där statistik kring befolkningsdynamik, inkomstojämlikheter och bostadssegregation lyfts fram och inbjuder till diskussion.

Det är intressant läsning tycker jag. Framför allt för att den med siffror och diagram bekräftar den bild jag har av hur de ekonomiska villkoren för invånarna i Sverige ser ut idag. Vi har gott om rika som blir allt rikare med allt större möjlighet till konsumtion och fantastisk extravagans i sitt liv (vilket naturligtvis inte måste vara negativt) och vi har fattiga som kanske inte alltid blir fattigare i absoluta termer men som i jämförelse absolut blir relativt betydligt fattigare.

Det är fokus på Malmö i forskningen och Malmö är extremt i det här avseendet men absolut inte den enda kommun i Sverige som står inför utmaningen att integrera en heterogen befolkning med blandade förutsättningar att försörja sig.

Sverige har högt ställda krav på alla människors lika värde och en målsättning att alla individer skall ha rätt, och skyldighet, att bidra till vårt gemensamma samhälle, i alla fall uppfattar jag vår lagstiftning och politiska jargong på det viset. Salonens rapport är också relevant för om vi vill nå det målet måste vi bättra på vår förståelse för hur spelplanen ser ut och vilka styrkor och svagheter våra spelare har. Annars kommer vi misslyckas med både taktiken, träningen och laguppställningen och vi kommer att förlora matchen... om ni tillåter liknelsen så här nära inpå gårdagen.

Här är länken till Tapio Salonens Befolkningsrörelser, försörjningsvillkor och bostadssegregation - en sociodynamisk analys av Malmö.

Att leva på riksnormen

Kollegor till oss (fast i annan kommun) har ägnat sig åt att leva på riksnormen under en period och det har gått att följa deras upplevelse av det i en blogg. Vi är nog många med dem som tänkt samma tanke men inte förmått genomföra det krävande experimentet. Att välja att leva på existensminimum när man inte måste kräver stor självdisciplin. Författarna till bloggen vittnar om att även om de bara var hänvisade till att leva på riksnormen under en mycket kort period och även om de visste att de kunde sluta när som helst så var det oerhört slitsamt.

Tanken med försörjningsstöd är att det bara skall täcka de allra nödvändigaste utgifterna och det skall vara ett tillfälligt sätt att försörja sig i väntan på att man får andra inkomster. Om man lyckas bli självförsörjande igen efter ett par månader tänker jag mig att det är en hanterbar nivå och ett bra system.

Men jag vet ju att det är många som inte lyckas bli självförsörjande igen på ett par månader. Jag träffar många människor i tjänsten som har levt på existensminimum i över två år, i över fem år och vissa i mer än tio år. Jag tänker på barnen som växer upp i de familjerna. De kan ha fantastiska älskande och omtänksamma föräldrar, och det vet jag att flera av dem har, men vi har en levnadsstandard i Sverige idag som dessa föräldrar omöjligt kan låta sina barn leva upp till, även om man lyckas med det basala som mat på bordet och hela och rena kläder. Det är så mycket mer som krävs idag för att man ska vara en i gänget när man är 7-åring, 12-åring eller 16-åring.

Det går att läsa ett reportage om tjejerna som skriver bloggen i tidningen Socionomen också.

Barnfattigdom

I veckan publicerades det en artikel på sr.se om barnfattigdom. Den handlade om en undersökning som UNICEF gjort i 35 länder där man dels mätt antalet fattiga barn i länderna, där Sverige hamnar på en 8:e plats, vilket Christina Heilborn, som arbetar som barnrättsjurist på Unicef tycker är en bra placering.
Sämre blir det när man mätte hur bra hjälp dessa barn får, då kom Sverige på 22:a plats. Detta innebär alltså i klartext att de barn som lever under de fattigaste förhållandena i Sverige får det allt sämre och att vi inte är bra på att fånga upp dessa barn och se vilka insatser som är till hjälp för dem.


Jag kan tycka att vi inte ska vara nöjda med varesig en 8:e plats eller en 22:a plats. Det borde vara ett mål att vara sämst i världen på barnfattigdom. Alltså att så få barn som möjligt lever under fattigdomssträcket, och att de barn som trots allt gör det ska få så bra hjälp som möjligt för att inte hamna i utanförskap.

Det finns uppenbarligen 7 länder som har färre fattiga barn och 21 länder som jobbar bättre med de fattiga barn de har än vad Sverige gör. Det uppenbara borde vara att fråga dessa vad de gör som fungerar och sen undersöka om dessa insatser är möjliga att genomföra i Sverige.