Arbetet med försörjningsstöd utgår i grund och botten från en enda lagparagraf:
Socialtjästlagen 4 kap. 1 §
Den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem
tillgodosedda på annat sätt har rätt till bistånd av socialnämnden för
sin försörjning (försörjningsstöd) och för sin livsföring i övrigt.
/.../
Den enskilde ska genom biståndet tillförsäkras
en skälig levnadsnivå. Biståndet ska utformas så att det stärker hans
eller hennes möjligheter att leva ett självständigt liv. Lag (2010:52).
Paragrafen reglerar försörjningsstödet och är som ni ser inte särdeles specifik. Hela socialtjänstlagen är en ramlag och det innebär i princip att lagen bara ger en ram för hur biståndet ska utformas. Sedan regleras den ytterligare av socialtjänstförordningen, av riktlinjer från socialstyrelsen och av kommunernas egna riktlinjer.
Det finns ytterligare några paragrafer i Socialtjänstlagen som är intressanta i samband med försörjningsstöd.
Socialtjänstlagen 1 kap. 1 §
Samhällets socialtjänst skall på demokratins och solidaritetens grund främja människornas ekonomiska och sociala trygghet.
- jämlikhet i levnadsvillkor,
- aktiva deltagande i samhällslivet.
Socialtjänsten skall under hänsynstagande till
människans ansvar för sin och andras sociala situation inriktas på att
frigöra och utveckla enskildas och gruppers egna resurser.
Verksamheten skall bygga på respekt för människornas självbestämmanderätt och integritet.
Detta är socialtjänstlagens så kallade portalparagraf som ger tonen för hela socialtjänstens grundsyn. Den bygger alltså på att människor i så stor utsträckning som möjligt ska ges möjlighet att stå på egna ben.
Hela 4:e kapitlet i Socialtjänstlagen fokuserar på försörjningsstödet och 9:e kapitlet fokuserar på återkrav. Jag kommer säkert att dyka in mer i socialtjänstlagen. Men för dig som inte vill tåla dig till den dagen kommer kan jag rekommendera att läsa Socialtjänstlagen själv.
