Bättre för barnfamiljer

Nu är den äntligen här! Det vi alla har väntat på... Riksnormen 2012!!!

I år har regeringen valt att höja normen för barnfamiljer med äldre barn och ungdomar mer än vad som är motiverat av inflationen. Det är glädjande för att regeringen valt att satsa på dessa familjer. Det visar att debatten i media om barnfattigdom under 2011 har gjort någon nytta. Kanske kan den nya normen göra utanförskapet något mindre.


Meddelandebladet verkar inte vara klar ännu men Socialstyrelsens artikel hittar du om du klickar på länken. Regeringens pressmeddelande finns här.



Regeringen har under december månad varit väldigt aktiva, de har nämligen också fattat beslut om att höja bostadsbidraget för barnfamiljer och för unga personer utan barn. Detta är också glädjande. Det innebär att en del personer och familjer som bara precis är självförsörjande får aningen större marginaler, det kan också innebära ett några av dem som inte är självförsörjande, men bara ligger precis under normen kanske kan komma över normen och bli självförsörjande.

Lite mer om detta finns på Försäkringskassans hemsida.

Mellandagsshopping och bio-premiärer

Nu är det bara ett par dagar kvar till julafton. Har julefriden infunnit sig hos dig? Är julklapparna inslagna, ingredienserna till matlagningen inhandlade? Har du tagit in granen och hängt upp julstjärnan och satt nejlikor i apelsinerna? Har du lyckats undgå att dras med i masshysterin kring konsumtion som media och handel förefaller samarbeta kring?

Jag har en lön från ett heltidsarbete och jag har inte en stor familj men det är ändå dyrt för mig att planera julen och att få pengarna att räcka till det jag vill för att få en riktig jul. Jag har turen att bli bjuden på julbord av släktingar på julafton och vi köper inte julklappar för tusentals kronor. Ändå krävs det att jag vänder på slantarna och jag har fått snylta på mina besparingar. Antagligen hade jag inte behövt lägga så mycket pengar på julfirandet som jag gör idag. Jag misstänker att jag, liksom många andra, av någon anledning inbillar mig att julen inte blir en riktig jul "om inte det ena och om inte det andra". Det ska vara överflöd av mat och klappar och godis och mellandagsshoppning och bio-premiärer. Men kanske håller pendeln på att svänga och fokus skifta.

I år har det pratats mycket om meningsfulla julklappar. Det görs reklam för att skänka pengar till barn i andra fattiga länder. Under den tiden jag skriver detta inlägg passerar ett antal inslag på TV-skärmen. Så även välgörenhet och solidaritet utnyttjas i media och pressar på vårt samvete om vad vi borde i juletid. Men tanken är fin och jag tycker om att både ge och få sådana gåvor.

Det pratas inte lika mycket om de som är fattiga i Sverige, fast de har blivit fler enligt diverse nyhetsrapportering den senaste tiden. Det har sin förklaring. I Sverige har vi vårt trygghetssystem. Människor behöver inte gå hungriga på julen i Sverige. Vår fattigdom är inte absolut, den är relativ. Det är i jämförelse med vänner, grannar och skolkamrater som svenskar upplever sig som fattiga. Därför tänker jag på de barnfamiljer jag träffar i arbetet som knappt har pengar nog att klara sig de månader då det inte är jul. De har inga besparingar att snylta på och de har knappt någon marginal att lägga undan en slant månaderna innan för att spendera på julhelgen. Jag tänker också på de ensamma människor som inte heller blir bjudna till familj och vänner på julen. Både ensamheten och fattigdomen är en verklighet för många i Sverige idag.

Med ett par dagar till jul så får ni kära läsare denna lilla tankeställare i julklapp. Njut av er tillvaro och allt det fina ni har, både det lilla och det stora. Ge gärna mycket fint till dem ni älskar och tycker om, men tänk på att det inte nödvändigtvis är värt mer för att det kostar mer.

God Jul!

Utmanande möten

Vissa dagar är tunga som socialsekreterare på försörjningsstödsenheten. Vissa dagar blir det knappt någon utredning av rätt till försörjningsstöd över huvudtaget. En sådan dag var det idag. Hela dagen har istället ägnats åt att prata med människor som av olika anledningar inte mår bra och därför inte heller klarar av att göra sitt bästa eller bete sig enligt våra vanliga sociala koder.

Många olika människor med många olika sorters bekymmer söker vår hjälp. Ibland, ofta, kan vi inte göra det som önskas av oss. Det ställs höga krav och vi har höga förväntningar på oss att göra saker som ibland står långt utanför vår makt.

Att träffa trasiga och ledsna människor som gråter hejdlöst eller skriker fula ord och anklagelser och (o)medvetet använder sig av en eller annan försvarsmekanism för att hantera allt det jobbiga tar på krafterna. Särskilt när målet för mig är att som professionell försöka göra någon skillnad för individen i deras ekonomiska situation.

Idag har jag träffat tre sorters utmanande och inte helt ovanliga "typer" vi försöker hjälpa; Den sköra kvinnan som skakar och gråter och inte kan sluta älta det förfärliga som hänt henne för läääänge sedan. Den förnekande mannen som inte för allt i världen begriper varför han aldrig blir anställd, trots väldigt detaljerad återföring från arbetsgivarna av var bristerna ligger. Istället lägger han ansvaret på arbetsgivarna som inte är bra nog för honom. Sist men inte minst den mycket otrevlige och hotfulle mannen som tror mer på höga röster, stora gester och andra alternativa metoder för att få det han för tillfället anser att socialtjänsten ska hjälpa honom med, naturligtvis utan motprestation. Lyckligtvis är hans sort mycket ovanlig.

Dessa tre är alla svåra utmaningar i arbetet. Hur ska vi bemöta dessa individer? Hur kan vi vända och vrida på våra samtalsverktyg så att de blir meningsfulla att använda? Vad exakt kan jag göra som kommer att göra skillnad för dessa individer?

Vi människor blir ofta extrema i kris och när vi tvingas blotta våra svaga sidor och tillkortakommanden. Det har både psykiska, strukturella och sociala förklaringar. Ett sådant tillfälle av kris kan vara när vi är tvingade att söka hjälp av socialtjänsten. Det får vi aldrig glömma. Självklart ska vi professionella vara noga med att dra en gräns när beteenden blir oacceptabla. Självklart ska vi inte heller göra bedömningar som inte är överensstämmande med gällande lagstiftning för att individer är hotfulla eller jätteledsna.

Jag tror dock att om vi i det dagliga mötet inte orkar, eller klarar av, att skilja på individ och handling utan tenderar att hamna i förklaringsmodeller som är grupperande och beskyllande och cyniska om dem vi får betalt för att försöka hjälpa. Då är vi ute på hal is och kanske är det dags att se sig om efter ett annat jobb. Det tror jag av två skäl. Både för att undvika att hamna i en situation där vi gör ett sämre jobb och för att undvika att hamna i en situation där vi sliter på vårt eget välbefinnande och tilltro till våra medmänniskor.

Det var dagens tänkvärdhet. Nu ska jag samla kraft och styrka till morgondagens utmaningar!

Kontrollkontrollera

Emellanåt kan man läsa i olika tidningar om personer som har sökt försörjningsstöd och som är upprörda över hur det går till. De kan vara upprörda på olika saker, otillgänglighet, bemötande, krav, regler, normbelopp och mycket annat. En del sådan kritik kan säkert vara befogad. Det som allt som oftast också lyfts fram är att den som söker försörjningsstöd behöver redovisa en hel del handlingar och papper. Syftet bakom det tänkte jag fördjupa mig i under några rader här nedan

För det första så är socialtjänsten enligt lag ålagd att utreda rätten till ekonomiskt bistånd i varje ärende. För att kunna utreda denna rätt behöver det inkomma handlingar som styrker huruvida det saknas inkomster och tillgångar som tillförsäkrar personen en skälig levnadsnivå (alltså den nivån som Socialstyrelsen har bestämt är skälig), och det behöver inkomma handlingar som styrker att den enskilde gör vad han eller hon kan för att bli självförsörjande. Därför begärs det in kontoutdrag, deklarationer, hyreskontrakt, vissa räkningar, handlingsplaner från Arbetsförmedlingen och liknande.

För det andra hanterar socialtjänsten skattepengar, alltså de pengar som vi tillsammans betalar in för att de ska gå till den gemensamma välfärden. För att skattebetalarna ska kunna känna sig trygga med att pengarna går till det som är tänkt behöver det göras kontroller av arbetet. Därför kontrolleras de som söker försörjningsstöd på det sätt som beskrevs ovan. Men även de anställda kontrolleras av revisorer, av politiker och genom datasystemen och säkert på en bunt andra sätt som jag inte kan komma på just nu.

För det tredje görs det kontroller för att socialbidragssystemet ska nyttjas så rättvist som möjligt. I ett scenario där inga handlingar begärs in skulle handläggarna få gissa vem som är berättigad och inte, och då skulle många som inte är berättigade till försörjningsstöd kunna få det, och många som är berättigade skulle nekas bistånd. Helt beroende på den enskilde handläggarens humör eller goda vilja. Inte så rättssäkert!

En helt vanlig dag... typ

Efter ett antal kortare tips och inlägg kommer här något lite längre att sätta tänderna i. I början av detta bloggande skrevs en önskan från en läsare att få veta mer om hur en typisk dag på socialtjänstens kontor ser ut. Det är klart så att en "typisk dag på kontoret" inte är så typisk. Ni som också arbetar med människor på olika sätt vet att det kan hända både det ena och det andra. Ni vet också att det ser olika ut från socialsekreterare till socialsekreterare och från kommun till kommun.

Jag vill ändå göra ett försök till beskrivning av en dag, för trots allt rör det sig om en kommunal verksamhet med myndighetsutövning och en del ramar har vi att förhålla oss till.  Myndigheter har enligt förvaltningslagen en skyldighet att ha öppet under minst två timmar varje helgfri måndag-fredag för att kunna ta emot allmänna handlingar och för att kunna ta emot framställningar om att få ta del av allmänna handlingar som förvaras hos myndigheten.  (Detta gäller dock inte de vardagar då midsommarafton, julafton och nyårsafton infaller på en vardag.) På vår förvaltning är öppettiderna generösare än så, vi har öppet sex timmar om dagen, och vi anställda förväntas finnas på plats under dessa timmar. Om vi av någon anledning inte är på plats skall det finnas en jourhavande socialsekreterare ifall det sker något akut.

Här kan det vara på sin plats att kommentera begreppet akut eftersom skilda definitioner av begrepp i samma samtal ofta ställer till det. Inom försörjningsstöd handlar akuta ärenden oftast om familjer eller individer som av olika skäl inte har någonstans att sova för natten eller inte har mat för dagen. Men inte heller dessa fall är solklara akutfall där socialtjänsten skall hjälpa till. Situationen utreds alltid för att konstatera att behovet inte kan tillgodoses på annat sätt. Det händer att ärenden benämns som akuta när det finns flera dagars marginal att lösa situationen. Då är det inte akut men den kan så klart bli det. Självklart kan den enskilde vara berättigad försörjningsstöd till olika utgifter även om läget inte är akut, det är snarast det normala, men det är en annan diskussion. Slut på den kommentaren och åter till beskrivningen av dagen.

När jag kommit till kontoret och stämplat in mig så tar jag, liksom många andra, en kopp kaffe för att få en bra start på dagen. En del dricker hellre te och det finns även anställda som inte dricker varken eller. Och tänk, de jobbar bra ändå! En stunds handläggning hinns det med på morgonkvisten och lite mejlkorrespondens.

Sen kan det på en typisk dag vara dags för dagens första möte kl. 9.00. Det kan vara ett möte där flera kollegor och en chef sitter ner tillsammans och diskuterar ovanliga och udda ansökningar. Detta görs för att vi ska göra lika bedömningar och därmed öka rättssäkerheten för individen och undvika att den som söker bistånd får olika beslut på sina ansökningar beroende på vilken handläggare som tilldelas. Det finns upparbetade riktlinjer och domar för nästan allting och dessa skall följas för att fatta rätt beslut med lagstöd. I diskussioner med kollegor och chef blir kompetensen större i hela arbetsgruppen och det fattas bättre beslut.

Resten av förmiddagen kan gå till individuell handläggning av ansökningar vid datorn. Vi har en skyldighet att meddela beslut på inkomna ansökningar inom 10 arbetsdagar och om det har lämnats in många ansökningar krävs det mycket handläggningstid för att hinna med. Vissa ansökningar är lätta att fatta beslut i och andra kräver en del efterforskningar och kompletterande uppgifter från den som söker. Hela processen ska journalföras i den sökandes journal; att ansökan inkommit, vad den avser, vilket beslutet blir och på vilka grunder beslutet fattas.

Sen är det lunch, 30 minuter.

Det är viktigt för oss att vara tillgängliga för de individer som söker försörjningsstöd hos oss och det är vi, både i form av möjlighet att boka möten med oss, mejla oss och telefonera oss. Vid ett antal tillfällen i veckan sitter vi därför stadigt vid telefonen för att kunna ta emot samtal. I perioder ringer det mycket (10-15 samtal på en timme) och i andra perioder ringer det inte så mycket (1-5 samtal på en timme) En del samtal tar två minuter andra tar en kvart. En del som ringer är glada eller neutrala om man så kan säga, andra är ledsna vissa är arga. En telefontimme kan infalla till exempel efter lunch den här typiska dagen. Ringer det mycket kan det ta flera timmar att handlägga de samtal och frågor och ansökningar som inkommit. Ringer det inte lika mycket hinns det handläggas under timmen.

Sen är det lagstadgad kaffepaus, man måste dock inte dricka kaffe.

Efter kaffet har jag just den här typiska dagen ett inbokat besök med en individ som jag ska träffa tillsammans med en arbetsförmedlare för att diskutera och planera hur vi bäst ska kunna möjliggöra självförsörjning genom arbete. Efter det mötet, som liksom många andra möten tar ungefär en timme, ska mötet journalföras. Hur tung den administrativa arbetsbelastningen är avgör hur många möten som hinns med varje vecka.

Jag har efter det besöket ytterligare en stund kvar av min arbetsdag då jag med stor sannolikhet handlägger ansökningar. Parallellt med det jag angett ovan så svarar jag på mejl löpande under dagen, jag skickar post och öppnar ny post, diskuterar ärenden med kollegor, talar i telefon med kollegor på förvaltningen eller på andra instanser för att informera, utreda, boka möten etc.

Så kan det se ut en ganska vanlig dag. Frågor på det?

Julkalendern

Årets julkalender på Sveriges Radio handlar om fattiga barn, eller snarare ett fattigt barn. I dagens avsnitt kan man höra samtal mellan flickan och modern, som säkert förekommer i fattiga familjer i verkligheten. Känslor som fattiga barn säkert känner i verkligheten.

Surfa in på sr.se och lyssna på dagens avsnitt.