Efter ett antal kortare tips och inlägg kommer här något lite längre att sätta tänderna i. I början av detta bloggande skrevs en önskan från en läsare att få veta mer om hur en typisk dag på socialtjänstens kontor ser ut. Det är klart så att en "typisk dag på kontoret" inte är så typisk. Ni som också arbetar med människor på olika sätt vet att det kan hända både det ena och det andra. Ni vet också att det ser olika ut från socialsekreterare till socialsekreterare och från kommun till kommun.
Jag vill ändå göra ett försök till beskrivning av en dag, för trots allt rör det sig om en kommunal verksamhet med myndighetsutövning och en del ramar har vi att förhålla oss till. Myndigheter har enligt förvaltningslagen en skyldighet att ha öppet under minst två timmar varje helgfri måndag-fredag för att kunna ta emot allmänna handlingar och för att kunna ta emot framställningar om att få ta del av allmänna handlingar som förvaras hos myndigheten. (Detta gäller dock inte de vardagar då midsommarafton, julafton och nyårsafton infaller på en vardag.) På vår förvaltning är öppettiderna generösare än så, vi har öppet sex timmar om dagen, och vi anställda förväntas finnas på plats under dessa timmar. Om vi av någon anledning inte är på plats skall det finnas en jourhavande socialsekreterare ifall det sker något akut.
Här kan det vara på sin plats att kommentera begreppet akut eftersom skilda definitioner av begrepp i samma samtal ofta ställer till det. Inom försörjningsstöd handlar akuta ärenden oftast om familjer eller individer som av olika skäl inte har någonstans att sova för natten eller inte har mat för dagen. Men inte heller dessa fall är solklara akutfall där socialtjänsten skall hjälpa till. Situationen utreds alltid för att konstatera att behovet inte kan tillgodoses på annat sätt. Det händer att ärenden benämns som akuta när det finns flera dagars marginal att lösa situationen. Då är det inte akut men den kan så klart bli det. Självklart kan den enskilde vara berättigad försörjningsstöd till olika utgifter även om läget inte är akut, det är snarast det normala, men det är en annan diskussion. Slut på den kommentaren och åter till beskrivningen av dagen.
När jag kommit till kontoret och stämplat in mig så tar jag, liksom många andra, en kopp kaffe för att få en bra start på dagen. En del dricker hellre te och det finns även anställda som inte dricker varken eller. Och tänk, de jobbar bra ändå! En stunds handläggning hinns det med på morgonkvisten och lite mejlkorrespondens.
Sen kan det på en typisk dag vara dags för dagens första möte kl. 9.00. Det kan vara ett möte där flera kollegor och en chef sitter ner tillsammans och diskuterar ovanliga och udda ansökningar. Detta görs för att vi ska göra lika bedömningar och därmed öka rättssäkerheten för individen och undvika att den som söker bistånd får olika beslut på sina ansökningar beroende på vilken handläggare som tilldelas. Det finns upparbetade riktlinjer och domar för nästan allting och dessa skall följas för att fatta rätt beslut med lagstöd. I diskussioner med kollegor och chef blir kompetensen större i hela arbetsgruppen och det fattas bättre beslut.
Resten av förmiddagen kan gå till individuell handläggning av ansökningar vid datorn. Vi har en skyldighet att meddela beslut på inkomna ansökningar inom 10 arbetsdagar och om det har lämnats in många ansökningar krävs det mycket handläggningstid för att hinna med. Vissa ansökningar är lätta att fatta beslut i och andra kräver en del efterforskningar och kompletterande uppgifter från den som söker. Hela processen ska journalföras i den sökandes journal; att ansökan inkommit, vad den avser, vilket beslutet blir och på vilka grunder beslutet fattas.
Sen är det lunch, 30 minuter.
Det är viktigt för oss att vara tillgängliga för de individer som söker försörjningsstöd hos oss och det är vi, både i form av möjlighet att boka möten med oss, mejla oss och telefonera oss. Vid ett antal tillfällen i veckan sitter vi därför stadigt vid telefonen för att kunna ta emot samtal. I perioder ringer det mycket (10-15 samtal på en timme) och i andra perioder ringer det inte så mycket (1-5 samtal på en timme) En del samtal tar två minuter andra tar en kvart. En del som ringer är glada eller neutrala om man så kan säga, andra är ledsna vissa är arga. En telefontimme kan infalla till exempel efter lunch den här typiska dagen. Ringer det mycket kan det ta flera timmar att handlägga de samtal och frågor och ansökningar som inkommit. Ringer det inte lika mycket hinns det handläggas under timmen.
Sen är det lagstadgad kaffepaus, man måste dock inte dricka kaffe.
Efter kaffet har jag just den här typiska dagen ett inbokat besök med en individ som jag ska träffa tillsammans med en arbetsförmedlare för att diskutera och planera hur vi bäst ska kunna möjliggöra självförsörjning genom arbete. Efter det mötet, som liksom många andra möten tar ungefär en timme, ska mötet journalföras. Hur tung den administrativa arbetsbelastningen är avgör hur många möten som hinns med varje vecka.
Jag har efter det besöket ytterligare en stund kvar av min arbetsdag då jag med stor sannolikhet handlägger ansökningar. Parallellt med det jag angett ovan så svarar jag på mejl löpande under dagen, jag skickar post och öppnar ny post, diskuterar ärenden med kollegor, talar i telefon med kollegor på förvaltningen eller på andra instanser för att informera, utreda, boka möten etc.
Så kan det se ut en ganska vanlig dag. Frågor på det?
