Låna pengar för att skolan inte klarade av mig...

Som ni vet stöter vi på många väldigt utsatta medborgare i vårt arbete. Jag träffar ständigt ungdomar som av en eller annan anledning inte avslutat sina gymnasiestudier. En del av dem var skoltrötta, någon enstaka fick jobb i stället, en del var mobbade och klarade inte att gå dit, andra hade det för jobbigt hemma för att kunna hantera skolan. Den grupp som jag vill belysa idag är de som har neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och därför inte klarar av skolan.

Dessa ungdomar hamnar ofta väldigt snett eftersom skolan inta klarar av att ge dem det stöd de behöver för att klara av studierna. Oftast är de kloka ungdomar, men de fixar inte stora klasser, oklara instruktioner, flera bollar i luften, och mycket annat. Oftast är deras funktionsnedsättning som starkast i slutet av tonåren, alltså när man går i gymnasiet. I frustrationen tar de till olika sätt att hantera livet, droger, utagerande beteende, självskadebeteende och mycket annat.

Konsekvensen är inte sällan att de avbryter studierna, de hoppar av och ägnar sig åt annat än skolan. Efter ett par år ser vi att de landar i sig själv och inser att de behöver sina betyg för att få arbete, då finns det många sätt att ta igen sina studier. Folkhögskolor, distanskurser, anpassade program, precis det som de behövde när de var tonåringar. Men nu kostar det pengar att studera. De behöver låna från CSN för att kunna avsluta sina gymnasiestudier.

När ungdomen går i gymnasiet måste skolan bli bättre på att hjälpa dessa ungdomar. Det är inte rimligt att någons funktionsnedsättning gör att de inte kan klara skolan. Jag vet att det finns skolor som ger rätt hjälp och många ungdomar med dessa hinder som får rätt hjälp. Därför är det obegripligt att det ändå förekommer ungdomar som inte får tillräcklig hjälp. Det är inte rättvist.
Det måste vara skolans ansvar att ge dem stöd att kunna avsluta sina studier, att få hjälp och stöd att få en utbildning så att de kan få möjlighet att delta i samhället på samma villkor som sina kompisar. Kanske rädda dem från missbruk, kriminalitet och andra bekymmer.

Dessa ungdomar far illa för att vi som samhälle inte klarar av att hjälpa dem på rätt sätt. Det får mig att undra vad som hänt om de kunde ansöka om skadestånd på samma sätt som de fosterhemsbarn som farit illa i placeringen... Bara en tanke..

Cigaretter

I fredags träffade jag några gamla vänner som inte är socialarbetare. Trots det kom vi in på att prata om försörjningsstöd, jag kan helt enkelt inte hejda mig!

En intressant vinkel som vi hamnade i var den om huruvida den sökande får göra vad han eller hon vill helt obegränsat med sin norm. Framförallt om det är rimligt att de ska kunna köpa cigaretter för den. Argumentet som kom fram var att det inte är rimligt att människor ska förstöra sin hälsa med hjälp av skattepengar.

Jag kan personligen tycka att det finns en viss poäng med det. Det är en aning stötande att en del av de som lever på det allra minsta som man kan i Sverige ändå anser sig ha råd att röka för flera hundra kronor i månaden.

Men jag har ändå fler "å andra sidan" i detta.

För det första får faktiskt alla som har försörjningsstöd själv prioritera sin norm som de vill. Det är en del i att ta ansvar och det är en del i att få förtroende. De får normen de är berättigade till och den ska räcka för allt de behöver den månaden. Om en person väljer att inte köpa kläder eller dagstidning eller lägga pengar på fritidsaktiviteter och i stället vill använda pengarna till cigaretter är det väl den personens ensak.

För det andra är det svårt att kontrollera, det enda sättet är att begära in kvitton på alla utgifter som alla sökande har och bara godkänna de utgifter som samhället anser vara bra. Det skulle dels vara väldigt tidskrävande och kosta betydligt mer i arbetstid än vad det skulle spara, dels skulle man också få fundera på vad annat som skulle begränsas. De som lägger pengar på TV-spel? En flaska vin? Läsk? Chips? Höga mobilräkningar?

För det tredje är detta människor som av en eller annan anledning inte får ihop sin ekonomi, oftast under en kortare period, men även ibland långvarigare. I och med ansökan om försörjningsstöd begränsas friheten ganska mycket och jag anser inte att det är rimligt att de ska bli skärskådade in i minsta detalj.

Det finns säkert ett för det fjärde också, men just nu är jag nog nöjd med dessa tre vinklar på debatten. Tycker ni något? Kommentera!

Ett lästips för den nördige

Här kommer ett litet lästips från en nörd till er andra.
Först en liten sammanhangsmarkering.

Det har pratats mycket om Malmö i media på sista tiden och dess bekymmer med utanförskap och fattigdom och kriminalitet och våld. Nu har en av Sveriges främsta forskare inom socialt arbete, Tapio Salonen, på uppdrag av Malmö stad tagit fram ett intressant underlag där statistik kring befolkningsdynamik, inkomstojämlikheter och bostadssegregation lyfts fram och inbjuder till diskussion.

Det är intressant läsning tycker jag. Framför allt för att den med siffror och diagram bekräftar den bild jag har av hur de ekonomiska villkoren för invånarna i Sverige ser ut idag. Vi har gott om rika som blir allt rikare med allt större möjlighet till konsumtion och fantastisk extravagans i sitt liv (vilket naturligtvis inte måste vara negativt) och vi har fattiga som kanske inte alltid blir fattigare i absoluta termer men som i jämförelse absolut blir relativt betydligt fattigare.

Det är fokus på Malmö i forskningen och Malmö är extremt i det här avseendet men absolut inte den enda kommun i Sverige som står inför utmaningen att integrera en heterogen befolkning med blandade förutsättningar att försörja sig.

Sverige har högt ställda krav på alla människors lika värde och en målsättning att alla individer skall ha rätt, och skyldighet, att bidra till vårt gemensamma samhälle, i alla fall uppfattar jag vår lagstiftning och politiska jargong på det viset. Salonens rapport är också relevant för om vi vill nå det målet måste vi bättra på vår förståelse för hur spelplanen ser ut och vilka styrkor och svagheter våra spelare har. Annars kommer vi misslyckas med både taktiken, träningen och laguppställningen och vi kommer att förlora matchen... om ni tillåter liknelsen så här nära inpå gårdagen.

Här är länken till Tapio Salonens Befolkningsrörelser, försörjningsvillkor och bostadssegregation - en sociodynamisk analys av Malmö.

Gomorron Sverige! Dags att vakna!

I morse på svt 1 kunde man till sin frukost få en tugga klokskap från 14:årige Dusan i Malmö som är trött på våldet och höjer sin röst ihop med RGRA och Behrang Miri. De lyfte vikten av att inte se den senaste tidens våldsökning i Malmö som en fråga om etnicitet utan som en fråga om socioekonomiskt utanförskap och vad det kan göra med barn och unga att befinna sig i sådant.

I ett land där inkomstskillnaderna ökat de senaste åren och där allt fler får det allt bättre men där en grupp inte hänger med utan fastnar på en inkomstnivå långt under genomsnittet är det inte konstigt att en del av individerna i den gruppen ser sig om efter tillhörighet någon annanstans där det möjligen också kan erbjudas bättre ekonomiska förutsättningar, även om det innebär en del risker. Det är långt ifrån rätt och det är verkligen inte acceptabelt men det är heller inte helt svårt att förstå.

Lyssna på Dusan som istället för att hänga på gatan nu lägger sin energi på att spela musik och kämpa för romers rättigheter. Förhoppningsvis är Dusan långt ifrån ensam där ute och förhoppningsvis får han med sig fler när han visar alternativa vägar för jämnåriga på villovägar. Av detta klipp blir jag hoppfull!

Fortsatt trevlig Trettondagsafton!