Hejdå!

Som ni vet är vi två som bloggar här. Nu är det dock dags för mig att säga hejdå till bloggen,  anledningen är att jag inte längre jobbar med försörjningsstöd, utan sedan ett par månader tagit mig an nya utmaningar på Försäkringskassan.





När jag tittar tillbaka på mina sju år inom försörjningsstöd inser jag hur mycket jag lärt mig och att jag bär med mig en stabil grund att stå på i resten av mitt arbetsliv. Men jag vill speciellt passa på att faktiskt skriva om några av de viktigaste sakerna.

1. Jag har fått en mycket större förståelse för hur de ekonomiska förutsättningarna påverkar våra liv på så himla många andra områden; hälsa, boende, självförtroende, arbete och sociala kontakter blir lidande när man inte kan försörja sig själv. Det är bland annat därför det är viktigt med en fungerande socialtjänst som kan stötta upp i detta, hjälpa dem som har det ekonomiskt tungt att inte rasa djupare än de behöver.

2. Bostadslöshetsfrågan måste lösas på ett bättre sätt. Det är inte rimligt att människor ska behöva vara utan bostad och det är inte heller rimligt att skattebetalarna ska behöva pröjsa för hotellboenden som blir semipermanenta lösningar. De lösningar som används idag är inte tillräckligt effektiva. Kanske kan bostad först vara en bra lösning. Jag vet inte, men en förändring behöver ske.

3. Socialsekreterarna som jobbar med försörjningsstöd är oerhört skickliga. De håller många bollar i luften samtidigt, de agerar spindeln i nätet och hjälper de sökande med så mycket mer än bara ekonomin. De är ofta engagerade i sina klienter och försöker på alla tänkbara sätt stötta så mycket det går.

4. Att vara myndighetsperson är en viktig roll, vi representerar demokratin. Det är en roll där man ha makt att förändra människors situation, men också har ett ansvar för att detta sker i enlighet med lagar och förordningar. Det är viktigt att inte agera godtyckligt. Medborgaren ska i så stor utsträckning som möjligt kunna förutse vad som ska hända när de behöver vara i kontakt med myndigheterna. Jag har fått en stor respekt för den rollen och försöker hålla mig ödmjuk inför dem jag möter.

Det har varit väldigt roligt att blogga här. Vi får mycket positiv respons. Men jag tror att det är bra att faktiskt jobba med försörjningsstöd för att kunna ge en rättvis bild av det. Kanske kommer jag tillbaka och gästspelar någon gång, men nu är det dags att lämna över stafettpinnen till min vän och kollega. Jag tror också att det kommer att komma en efterträdare till mig inom kort.

Var går gränsen för arbetet med jämställdhet?

Låt oss presentera:
Dagens gästbloggare - en socionomstudent som arbetar extra med försörjningsstöd.

Som sista projekt innan socionomexamen ska jag med två kursare komma med några interventioner för att lösa ett socialt problem. Inom arbetet med försörjningsstöd har jag uppmärksammat att många kvinnor går hemma under lång tid då de tar ut föräldradagar. Familjer där flera barn föds tätt eller familjer som kommer som flyktingar till Sverige med tre, fyra barn har många föräldradagar som de måste ta ut för att rätt till försörjningsstöd ska föreligga. När ofta endast den ena föräldern tar ut alla dagarna (utom de 60 dagar som är reserverade för den ena föräldern) kommer detta innebära att denne fråntas möjligheter att få stöd och hjälp till självförsörjning genom diverse arbetsmarknadsåtgärder eller studier för kompetenshöjning, som svenska för invandrare.

Kanske är detta något som kvinnan, som det i de flesta fall handlar om, tycker är tryggt, skönt och bra eller ser hon detta som en fälla? Oavsett hur har forskning påvisat svårigheter att återgå till arbete efter att ha varit borta från arbetsmarknaden under lång tid.

I arbetet med försörjningsstöd ska socialsekreterare arbeta för att frigöra samt utveckla den enskildes ”egna resurser så att bistånd inte utformas så att det blir passivitet och leder till bidragsberoende. Frihet och självbestämmande ska vara vägledande och innebär att den enskilde bestämmer om denne vill ta emot erbjudanden om viss social tjänst. Detta betyder dock inte att socialnämnden ska vara kravlös. Ett krav är att den enskilde efter bästa förmåga ska bidra till sin försörjning”, enligt RÅ 2009 ref 103.

Sedan 1 januari 2012 finns jämställdhetsbonusen. Jämställdhetsbonusen kan de föräldrar få som delar sina föräldradagar lika, desto mer lika ju mer pengar dock maximalt 13 500 kr/barn. Utifrån kanske både lagmässiga och moraliska skäl kan det vara svårt att ställa krav på familjer att dela föräldradagarna jämnt för att på så vis vara berättigad denna inkomst, främst utifrån självbestämmanderätten. Interventionen kan istället bestå utav att uppmuntra till att dela föräldradagarna för att på så vis få denna inkomst. Inkomsten kommer dock att dras av från försörjningsstödet och denna ekonomiska morot kommer därför inte till nytta för de föräldrar som är några tusenlappar ifrån självförsörjning.

Men var går gränsen för självbestämmande? Var går gränsen för att en socialsekreterare ska kunna arbeta för jämställdhet föräldrarna emellan som kan leda till att båda i paret når självförsörjning istället för enbart den ena?

Utifrån ett barnperspektiv skulle det vara av stor nytta både att ha nära kontakt med båda sina föräldrar, men också av att båda föräldrarna har kommit väl in i samhället och kan det svenska språket. Det gynnar även läxläsningen. Utifrån ett genusperspektiv är det viktigt att båda föräldrarna kan känna sig självständiga och inte vara helt beroende av den andre.

Ett av våra förslag är att denna ekonomiska morot, som ju jämställdhetsbonusen är, skulle komma även föräldrar som uppbär försörjningsstöd till nytta. Detta genom att t ex behålla 50% av jämställdhetsbonusen som skulle bli runt 1500 kr/månad när den förälder som tagit ut minst tar ut en månads föräldradagar. För att detta skulle ske måste ett beslut fattas i socialnämnden om att detta arbetssätt är godkänt. Om inte detta skulle ske vore det ändå bra att just börja uppmuntra föräldrar att dela sin föräldraledighet. Det har visat sig att många pappor inte ens vet att de får lov att ta ut mer än 60 dagars ledighet, då de tror att resterande dagar tillhör mamman.

En upplysning om ett jämnt uttags fördelar vore därför av många anledningar till stor nytta.

Försäkringskassan är inte så dumma i alla fall!

Idag var jag på studiebesök på Försäkringskassan tillsammans med några av mina kollegor. Vi fick chansen att ställa frågor kring allt möjligt som vi ville ha svar på. Så nu vet jag ännu mer om sjukersättning, aktivitetsersättning och sjukpenning.

Jag faller lätt in i det jag upplever som det allmänt rådande känsloläget kring Försäkringskassan (Attans skitmyndighet, som bara avslår och avslår och avslår och inte ser människor och bara är dumma), trots att jag rent intellektuellt kan räkna ut att de, precis som vi jobbar utifrån en lagstiftning med riktlinjer och regler, som de måste följa och att de flesta som söker faktiskt får det som de söker. Idag har jag fått en helt ändrad bild av Försäkringskassan. Vi träffade två personer som var djupt engagerade i sitt arbete, som verkligen ville göra ett gott arbete utifrån de förutsättningar de har. Man måste bara beundra en man som inleder varje svar på våra frågor med ett stort leende och meningen "Det här är så himla intressant..."

Nu tänkte jag inte att detta skulle bli ett inlägg som bara är en hyllning till Försäkringskassan även om de säkert både behöver och förtjänar en och annan hyllning, utan jag vill poängtera vikten av samarbete och kontakt mellan myndigheterna. För att vi ska kunna ge våra sökande en så bra service som möjligt behöver vi se till att införskaffa kunskaper om varandras verksamheter. Så klart kan vi inte kunna alla detaljer om de andras arbete, men ändå veta lite grann, så mycket att vi kan hänvisa rätt. Så mycket att vi vet att det som står i tidningarna inte alltid är sant och att väldigt många får väldigt mycket hjälp.

Om jag undviker att känna att Försäkringskassan/Arbetsförmedlingen/sjukvården/Komvux eller vad det nu kan vara, är skit, då kan jag lättare också motivera mina sökande till att våga ta kontakten, eller till och med hjälpa dem i kontakten. Därför är mitt löfte till mig själv och alla andra att jag från och med nu ska tänka snälla tankar om Försäkringskassan och förmedla detta till dem jag möter i mitt arbete!

Tillgodoses på annat sätt

"Den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt har rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning (försörjningsstöd) och för sin livsföring i övrigt."

Detta utdrag från socialtjänstlagen är, som vi skrivit om tidigare, centralt för vårt arbete med försörjningsstöd. Idag fördjupar vi oss i "få dem tillgodosedda på annat sätt". Vad i hela fridens namn betyder det. Antingen klarar man väl sig eller så gör man inte det. Det är väl inget att krångla med?

Försörjningsstödet är allra sista utvägen för att få pengar. Det innebär att alla andra möjligheter ska vara uttömda. Jag fördjupar mig inte i säljande av bilar, bostadsrätter, fonder eller liknande i detta inlägg, eftersom detta faktiskt är att själv tillgodose behovet.

I stället tittar vi på andra sätt att få inkomster. Det solklaraste är lön om man har ett arbete. Att jobba så mycket man kan om man har en timanställning så att man behöver så lite försörjningsstöd som möjligt.

Har man inte arbete, men har haft det kan man ansöka om A-kassa eller alfa-kassa. De flesta som får detta behöver inte försörjningsstöd. Men hellre än att söka försörjningsstöd ska man söka A-kassa eller alfa-kassa.

Får man barn kan man få föräldrapenning, barnbidrag och om man är ensamstående även underhållsstöd. Föräldrapenningen ska tas ut med 7 dagar i veckan. Barnbidraget kickar vanligen igång automatiskt. Barnfamiljer och de under 29 år kan också ansöka om bostadsbidrag.

Den som är sjuk kan ansöka om sjukpenning om man har arbetat tidigare. Om man är långvarigt sjuk kan man ansöka om aktivitetsersättning eller sjukersättning.

Det finns säkert flera andra bidrag och ersättningar som man kan få, men just nu kommer jag inte på dem och det är egentligen inte poängen. Poängen är att det finns en mängd annan hjälp att få och att de ska föregå behovet av försörjningsstöd. Det innebär också att försörjningsstödet minskar lika mycket som den ersättning man får från andra instanser.

Bättre för barnfamiljer

Nu är den äntligen här! Det vi alla har väntat på... Riksnormen 2012!!!

I år har regeringen valt att höja normen för barnfamiljer med äldre barn och ungdomar mer än vad som är motiverat av inflationen. Det är glädjande för att regeringen valt att satsa på dessa familjer. Det visar att debatten i media om barnfattigdom under 2011 har gjort någon nytta. Kanske kan den nya normen göra utanförskapet något mindre.


Meddelandebladet verkar inte vara klar ännu men Socialstyrelsens artikel hittar du om du klickar på länken. Regeringens pressmeddelande finns här.



Regeringen har under december månad varit väldigt aktiva, de har nämligen också fattat beslut om att höja bostadsbidraget för barnfamiljer och för unga personer utan barn. Detta är också glädjande. Det innebär att en del personer och familjer som bara precis är självförsörjande får aningen större marginaler, det kan också innebära ett några av dem som inte är självförsörjande, men bara ligger precis under normen kanske kan komma över normen och bli självförsörjande.

Lite mer om detta finns på Försäkringskassans hemsida.

Bidragsbrott och lurendrejeri

Det är sen torsdagskväll och jag sitter och grunnar på det här med bidragsbrott. I dagarna har det uppdagats flera omfattande bidragsbrott mot Försäkringskassan, jag tänker på ett där en man tvingade sin dotter att spela handikappad och fick ersättning för det under flera år och till mycket stora belopp, och ett fall där en kvinna spelade funktionshindrad och hennes sambo fick assistansersättning och sedan framkom det att kvinnan var fullt frisk och arbetade i ett gatukök.

Bidragsbrott är dessvärre något som alla myndigheter råkar ut för, inte bara Försäkringskassan. Socialtjänsten råkar ut för att personer låter bli att redovisa en del av sina inkomster, eller att de glömmer bort att berätta att de är sambo med någon, eller missar att de har sparade pengar på ett konto eller i en fond. Bidragbrotten förekommer i oändliga varianter. För att begränsa förekomsten av bidragsbrott görs kontroller av det mesta. Kontoutdrag, deklarationer, fordonsinnehav, folkbokföring och så vidare.

De flesta som söker försörjningsstöd är ärliga och lämnar riktiga uppgifter. Men det finns de som inte gör det. Bekymret är att vi inte vet vem som lämnar sanningsenliga uppgifter och vem som inte gör det, ibland kan vi ha våra aningar, ibland är aningarna fel. Vi möter alla möjliga typer av människor. Vissa är raka och tydliga, vissa är tystlåtna, en del är slarviga, andra är noggranna, någon är högljudd, någon är våldsam, en del är stillsamma, några är vaksamma, andra är pratsamma. Det går inte att veta vem som kommer att lura oss. En gång är det han som var lite märklig från början, som gled på sanningen och som det var svårt att få grepp om, nästa gång kan det vara hon som alltid var glad och skämtsam, som alltid berättade långa historier om allt som hände henne. Eftersom vi aldrig kan förutse ett bidragsbrott är det centralt att vi behandlar alla klienter lika, att kontrollerna är samma och att bemötandet är värdigt.

När en person sedan ändå lämnar felaktiga uppgifter, och alltså lurar sin handläggare, kommer det att påverka den handläggaren. Man kanske blir mer vaksam inför den sökande, man kanske inte bara gör de sedvanliga kontrollerna, utan dubbelkollar allt som sker i ärendet. Det kan påverka så att handläggaren blir mer misstänksam och vaksam mot den sökande. Efter ett upptäckt bidragsbrott kanske det är en naturlig konsekvens som är svår att komma ifrån. Det är svårt att återfå förtroendet för en person som lurats tidigare, men det är viktigt att försöka. Viktigt för att även en person som lurats har rätt att få hjälp till att bli självförsörjande.

Bidragsbrottslagen kan du läsa här.

Rätt ersättning??

I går kunde vi höra på radion att det gjorts en stor socialförsäkringsutredning. Denna visade att det är många sjuka som inte får ersättning från Försäkringskassan, så kallade nollplacerade, som i stället behöver försörjningsstöd. Detta är inte någon nyhet för oss som jobbar med försörjningsstöd, utan en lättande bekräftelse på det vi upplever i arbetet.

Så varför spelar det någon roll om en person får sjukpenning eller socialbidrag? Det är ju skattepengar i vilket fall som helst...?
Skillnaderna för den enskilde är stora:

• Sjukpenningen är inte beroende av partnerns inkomst, eller familjens sparade pengar. Vid ansökan om försörjningsstöd får hushållets inkomster och tillgångar inte överstiga normen för socialbidrag.
• Vid behov av sjukpenning undersöks inte bilinnehav eller fastighetsägande. Den som söker försörjningsstöd får inte har några tillgångar, inte bilar, bostadsrätter eller hus.
• Sjukpenning söker man för varje sjukperiod. Försörjningsstödet prövas varje månad.
• Bedömningen kring rätten till sjukpenning grundar sig på en bedömning om arbetsförmåga. Bedömningen kring rätten till försörjningsstöd grundar sig på en ekonomisk utredning och en utredning om personen gör vad han eller hon kan för att bli självförsörjande.

Att få försörjningsstöd när man är sjuk, i synnerhet när man är långtidssjuk innebär att man behöver leva som fattig med ett bidrag som är tänkt som en tillfällig hjälp när inget annat finns.

Radioreportaget kan du läsa mer om och lyssna till här

Vilka söker bistånd enligt Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering?

Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering har skrivit en ny rapport där man kartlägger mottagarna av ekonomiskt bistånd.

Tre fjärdedelar av biståndstagarna har kontakt med flera olika aktörer för att få sin försörjning och de som har ekonomiskt bistånd och är inskrivna på Arbetsförmedlingen deltar mer sällan i program än de som försörjs av a-kassa.

Rapporten är från 2009 och då bodde 315 000 personer, det är 5,5 % av befolkningen mellan 16-64 år, i ett hushåll som under någon period det året beviljades försörjningsstöd. Varför söker man bistånd? Ofta handlar det om att den som behöver söka bistånd inte etablerat sig på arbetsmarknaden. Vilka är det som söker bistånd? Många är yngre och många är hitkomna från andra delar av världen. Vanligast är det att människor i 20-årsåldern får bistånd. Ovanligast är det att folk i 40-årsåldern får bistånd. Även ensamstående med barn är överrepresenterade bland de som söker försörjningsstöd. Ytterligare en vanlig grupp är äldre svenskfödda män och de får ofta kompletterande bistånd av hälsoskäl och som ett komplement till ersättningar från Försäkringskassan.

Precis som vi vittnat om tidigare här i bloggen så bekräftas i rapporten att många som har försörjningsstöd också har kontakt med andra instanser. 25 % träffar bara kommunen men 17 % har kontakt med både kommunen, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Fyra av tio har kontakt med kommunen och Arbetsförmedlingen och 20 % har kontakt med kommunen och Försäkringskassan. Tre fjärdedelar av biståndstagarna möter alltså mer än en aktör för att trygga sin försörjning. Eva Mörk, som är professor på nationalekonomiska institutionen vid Uppsala Universitet, menar att risken att falla mellan stolarna ökar när flera parter är inblandade då även risken att ingen vill ta huvudansvaret för individerna ökar.

Om man är arbetssökande och inskriven på Arbetsförmedlingen men försörjs av ekonomiskt bistånd så är risken högre att man inte deltar i något av de arbetsmarknadspolitiska programmen. Hela 22 % i gruppen med försörjningsstöd klassas som "övriga inskrivna" hos Arbetsförmedlingen. Motsvarande siffra för de arbetssökande som försörjs av a-kassa är 7 %. När man är "övrig inskriven" anses man inte kunna söka arbete aktivt eller omgående kunna börja ett arbete.

Rapporten kan ni som är intresserade komma åt här från sidan. Den heter "Fattig, sjuk och arbetslös – en beskrivning av personer i kläm mellan stat och kommun"

Operation rädda Försäkringskassan

Idag kan man lyssna på Ekots lördagsintervju på Sveriges Radio P1. Där intervjuas Försäkringskassans nya generaldirektör Dan Eliasson angående det tappade förtroendet för sjukförsäkringen och det viktiga samarbetet med läkarna. Självklart kan ni lyssna på det här.