Hejdå!

Som ni vet är vi två som bloggar här. Nu är det dock dags för mig att säga hejdå till bloggen,  anledningen är att jag inte längre jobbar med försörjningsstöd, utan sedan ett par månader tagit mig an nya utmaningar på Försäkringskassan.





När jag tittar tillbaka på mina sju år inom försörjningsstöd inser jag hur mycket jag lärt mig och att jag bär med mig en stabil grund att stå på i resten av mitt arbetsliv. Men jag vill speciellt passa på att faktiskt skriva om några av de viktigaste sakerna.

1. Jag har fått en mycket större förståelse för hur de ekonomiska förutsättningarna påverkar våra liv på så himla många andra områden; hälsa, boende, självförtroende, arbete och sociala kontakter blir lidande när man inte kan försörja sig själv. Det är bland annat därför det är viktigt med en fungerande socialtjänst som kan stötta upp i detta, hjälpa dem som har det ekonomiskt tungt att inte rasa djupare än de behöver.

2. Bostadslöshetsfrågan måste lösas på ett bättre sätt. Det är inte rimligt att människor ska behöva vara utan bostad och det är inte heller rimligt att skattebetalarna ska behöva pröjsa för hotellboenden som blir semipermanenta lösningar. De lösningar som används idag är inte tillräckligt effektiva. Kanske kan bostad först vara en bra lösning. Jag vet inte, men en förändring behöver ske.

3. Socialsekreterarna som jobbar med försörjningsstöd är oerhört skickliga. De håller många bollar i luften samtidigt, de agerar spindeln i nätet och hjälper de sökande med så mycket mer än bara ekonomin. De är ofta engagerade i sina klienter och försöker på alla tänkbara sätt stötta så mycket det går.

4. Att vara myndighetsperson är en viktig roll, vi representerar demokratin. Det är en roll där man ha makt att förändra människors situation, men också har ett ansvar för att detta sker i enlighet med lagar och förordningar. Det är viktigt att inte agera godtyckligt. Medborgaren ska i så stor utsträckning som möjligt kunna förutse vad som ska hända när de behöver vara i kontakt med myndigheterna. Jag har fått en stor respekt för den rollen och försöker hålla mig ödmjuk inför dem jag möter.

Det har varit väldigt roligt att blogga här. Vi får mycket positiv respons. Men jag tror att det är bra att faktiskt jobba med försörjningsstöd för att kunna ge en rättvis bild av det. Kanske kommer jag tillbaka och gästspelar någon gång, men nu är det dags att lämna över stafettpinnen till min vän och kollega. Jag tror också att det kommer att komma en efterträdare till mig inom kort.

Vid vägskälet avslag/hyresskuld

Häromdagen satt jag i ett litet informellt möte med mina kollegor som arbetar vräkningsförebyggande. Med stolthet i rösten vill jag säga att min kommun är väldigt bra på att förebygga vräkningar. Vi som många andra kommuner idag har extrem bostadsbrist och mycket av den sociala problematiken hänger ihop med otrygga boendelösningar och uttalad bostadslöshet. Att rädda de förstahandshyreskontrakt som vi kommer i kontakt med står högt på agendan. 

På mötet funderade vi över ett av många knepiga dilemma som vi i vår bransch kan hamna i. Nämligen det att då och då behöva fatta avslagsbeslut på ansökan om bistånd. Konsekvensen blir att den sökande inte får några pengar att betala sin hyra med. Enligt socialjänstlagen är detta en konsekvens som den enskilde kan få leva med om hen av någon anledning inte är berättigad bistånd. 

Det blir knepigt eftersom socialtjänsten lika aktivt försöker undvika att kommunens invånare förlorar sina boenden. I ena stunden får man inga pengar till hyran av socialtjänsten och i nästa stund får man trots allt pengar till hyran av socialtjänsten. Inkonsekvent. 

Naturligtvis är det inte så enkelt. Inte alla behöver socialtjänstens hjälp med sin hyresskuld. Inte alla ska få socialtjänstens hjälp med sin hyresskuld. I de fall där den sökande är berättigad hjälp och får den så sker det inte direkt i en handvändning. Inget ärende är det andra likt. Det går inte att ha generella riktlinjer för hur dessa situationer ska lösas. Det måste alltid göras individuella bedömningar som är helt beroende av hur de olika situationerna ser ut. Ärendet stöts och blöts och utreds noga. Frågan behöver ibland, när summan är hög eller skulden sträcker sig över lång tid, lyftas till politikernivå innan det kan fattas beslut, eftersom regelverket ser ut så.

Oavsett om det fattas bifall eller avslag på en ansökan om hyresskuld så är beslutet allt som oftast kopplat till någon form av plan som upprättas tillsammans med den sökande. Om boendet räddas syftar planen till att förebygga att nya hyresskulder ska uppstå, om ansökan inte beviljas syftar planen till att så snabbt som möjligt få till stånd en annan boendelösning. 

Så vid varje enskilt fall ställs vi inför detta dilemma och måste göra en noggrann bedömning, utan facit. Som så ofta. 

En liten mediabevakning om bostadslöshet

Ett annat önskemål från en läsare var att vi skulle kommentera mer av vad som nämns i media om socialtjänsten. Det var faktiskt en av våra grundtankar när bloggen startades, eftersom vi tyckte att socialtjänstens arbete ofta framställs allt för ensidigt.

Nu har jag hittat en artikel som jag inte vill ifrågasätta eller väga upp med motstridiga erfarenheter från fältet utan som jag vill dela med mig av för jag råkar tycka att den är klok. Det är Inger Leite som varit chef för individ- och familjeomsorgen i den socioekonomiskt utsatta stadsdelen Rosengård i Malmö som skriver om bostadslöshet i Sydsvenskan den 5 augusti.

Det finns inte så mycket att orda om egentligen. Hon har en bra poäng helt enkelt. Många medborgare kommer till socialtjänsten på grund av att de inte har någonstans att bo.  De riktigt pålästa hänvisar så klart till socialtjänstlagens portalparagraf och påtalar att socialtjänsten har det yttersta ansvaret för individen och skall åtgärda akuta behov i väntan på andra lösningar.

Det var bara det lilla bekymret att socialtjänsten inte var tänkt att agera bostadsförmedlare till vanliga människor utan andra sociala problem. Människor skall inte behöva utsättas för påfrestningen att "bli klient" bara för att de saknar bostad. Som bostadspolitiken förs i landet i dag är det, så vitt jag förstår, fler kommuner än min egen som har bostadsbrist och där bostadslösheten ofta har strukturella förklaringar snarare än individuella i många fall.

Detta har även Inger Leite uppmärksammat från sin kommun Malmö. Läs debattartikeln här.