Tillgodoses på annat sätt

"Den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt har rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning (försörjningsstöd) och för sin livsföring i övrigt."

Detta utdrag från socialtjänstlagen är, som vi skrivit om tidigare, centralt för vårt arbete med försörjningsstöd. Idag fördjupar vi oss i "få dem tillgodosedda på annat sätt". Vad i hela fridens namn betyder det. Antingen klarar man väl sig eller så gör man inte det. Det är väl inget att krångla med?

Försörjningsstödet är allra sista utvägen för att få pengar. Det innebär att alla andra möjligheter ska vara uttömda. Jag fördjupar mig inte i säljande av bilar, bostadsrätter, fonder eller liknande i detta inlägg, eftersom detta faktiskt är att själv tillgodose behovet.

I stället tittar vi på andra sätt att få inkomster. Det solklaraste är lön om man har ett arbete. Att jobba så mycket man kan om man har en timanställning så att man behöver så lite försörjningsstöd som möjligt.

Har man inte arbete, men har haft det kan man ansöka om A-kassa eller alfa-kassa. De flesta som får detta behöver inte försörjningsstöd. Men hellre än att söka försörjningsstöd ska man söka A-kassa eller alfa-kassa.

Får man barn kan man få föräldrapenning, barnbidrag och om man är ensamstående även underhållsstöd. Föräldrapenningen ska tas ut med 7 dagar i veckan. Barnbidraget kickar vanligen igång automatiskt. Barnfamiljer och de under 29 år kan också ansöka om bostadsbidrag.

Den som är sjuk kan ansöka om sjukpenning om man har arbetat tidigare. Om man är långvarigt sjuk kan man ansöka om aktivitetsersättning eller sjukersättning.

Det finns säkert flera andra bidrag och ersättningar som man kan få, men just nu kommer jag inte på dem och det är egentligen inte poängen. Poängen är att det finns en mängd annan hjälp att få och att de ska föregå behovet av försörjningsstöd. Det innebär också att försörjningsstödet minskar lika mycket som den ersättning man får från andra instanser.

Fattig och självförsörjande

För ett par dagar sedan publicerade Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU) en rapport vid namn "Inkomster och fattigdom hos före detta socialbidragstagare".

Rapporten visar att de flesta före detta socialbidragstagare får en bättre inkomst när de blir självförsörjande, men att relativt många är fortsatt fattiga. Varje år uppbär ca 6 % av Sveriges hushåll försörjningsstöd och av dessa blir var tredje hushåll självförsörjande, det kan vara genom arbete, studier, förändrade familjeförhållanden eller övergång till någon annan del av socialförsäkringssystemet (sjukersättning, sjukpenning, a-kassa). Enligt rapporten får en fjärdedel av dem som blir självförsörjande ändå så låga inkomster att de kan definieras som fattiga, de flesta av dessa är unga eller i behov av sjukförsäkring.

Det är alltså inte bara stigmatiserande att uppbära försörjningsstöd, det är också stigmatiserande att en gång ha uppburit försörjningsstöd. Den som är fattig och har inkomster precis över normen får inte kompensering de månader som elräkningen kommer, de har svårt att klara oförutsedda utgifter, de får inte uppskov med sina studielån i de fall det finns sådana, de har inga möjligheter att ringa till socialtjänsten och be om matpengar en månad när det var omöjligt att få ihop ekonomin. Det är alltså svårt att vara socialbidragstagare, men det kan vara lika svårt eller till och med ännu svårare att med ett par hundralappars marginal inte vara socialbidragstagare.

Rätt ersättning??

I går kunde vi höra på radion att det gjorts en stor socialförsäkringsutredning. Denna visade att det är många sjuka som inte får ersättning från Försäkringskassan, så kallade nollplacerade, som i stället behöver försörjningsstöd. Detta är inte någon nyhet för oss som jobbar med försörjningsstöd, utan en lättande bekräftelse på det vi upplever i arbetet.

Så varför spelar det någon roll om en person får sjukpenning eller socialbidrag? Det är ju skattepengar i vilket fall som helst...?
Skillnaderna för den enskilde är stora:

• Sjukpenningen är inte beroende av partnerns inkomst, eller familjens sparade pengar. Vid ansökan om försörjningsstöd får hushållets inkomster och tillgångar inte överstiga normen för socialbidrag.
• Vid behov av sjukpenning undersöks inte bilinnehav eller fastighetsägande. Den som söker försörjningsstöd får inte har några tillgångar, inte bilar, bostadsrätter eller hus.
• Sjukpenning söker man för varje sjukperiod. Försörjningsstödet prövas varje månad.
• Bedömningen kring rätten till sjukpenning grundar sig på en bedömning om arbetsförmåga. Bedömningen kring rätten till försörjningsstöd grundar sig på en ekonomisk utredning och en utredning om personen gör vad han eller hon kan för att bli självförsörjande.

Att få försörjningsstöd när man är sjuk, i synnerhet när man är långtidssjuk innebär att man behöver leva som fattig med ett bidrag som är tänkt som en tillfällig hjälp när inget annat finns.

Radioreportaget kan du läsa mer om och lyssna till här

En inbjudan till våra vänner läkarna

Under tiden som fredagens middag gosar till sig i ugnen tar jag tillfället i akt och funderar lite över en av våra utmaningar som socialsekreterare. Vi som utreder rätten till försörjningsstöd har en mångfacetterad uppgift. Jag har stött på flera människor som lever i villfarelsen att arbetet endast handlar om att räkna plus och minus dagarna i ända. Hade jobbet varit så enkelt så hade vilken välavlönad ekonom som helst kunna utfört arbetet, om ni missförstår mig rätt. Därför vill jag genast, å mina och mina kollegors vägnar, dementera detta felaktiga påstående. Det kommer säkert en mer detaljerad och varierad bild av vårt arbete i en dator nära dig inom kort. Själv tänker jag diskutera något annat.

En stor del av uppdraget består i att vara spindel i nätet, om ni tillåter en uttjatad metafor. Det är inte helt sällan vi socialsekreterare behöver vara i kontakt med flertalet andra professioner för att på bästa sätt kunna hjälpa de individer vi möter. Oftast fungerar det alldeles ypperligt men ibland kan det vara lite mer krävande. En grupp kollegor som vi önskar ett tätare samarbete med är läkarna. Detta eftersom många av dem vi försöker hjälpa ut i självförsörjning är sjuka, fattigdom har den effekten på folk. Socionomutbildningen är förvisso bred men den har inte givit oss kompetensen och mandatet att bedöma fysisk och psykisk arbetsförmåga eller funktionsnedsättning. Det är det vi använder läkarna till.

För er som inte arbetar med försörjningsstöd eller varit i kontakt med det av andra skäl så kan jag berätta att rätten till bistånd är kopplad till motprestation. För att få försörjningsstöd krävs att man själv bidrar och gör vad man kan för att bli självförsörjande. Om man av hälsoskäl till exempel inte kan söka arbeten eller gå en utbildning, eller vad nu överenskommelsen är med socialsekreteraren, så krävs det att dessa hälsoskäl styrks av en läkare genom sjukskrivning. Syftet med det är självklart att individen ska kunna söka sjukpenning hos försäkringskassan istället för att söka försörjningsstöd hos kommunen. Dessa krav kan säkert variera en smula från kommun till kommun eftersom socialtjänstlagen är en ramlag, men i huvudsak är grundtanken att man ska arbeta om man kan och kan man inte ska detta styrkas av en läkare.

Bekymret är att en del av våra vänner läkarna inte verkar vara införstådda med detta. Det är förvisso inte konstigt. Jag kan verkligen inte särskilt mycket om andras arbetsuppgifter. Men man kan alltid lära sig mer!

Därför hoppas jag att det är flera läkare som läser detta och flera som känner läkare som läser detta. Jag inbjuder och uppmanar er till att ta kontakt med er kommunala socialtjänst för att etablera ett tätare samarbete och utbyta erfarenheter.

Om detta inlägg väckt frågor om vad svårigheterna med detta ack så viktiga samarbete kan vara eller om du själv är läkare och vill lära oss socionomer något eller om du har egna erfarenheter i ämnet, tveka inte att låta dig bli hörd i kommentarsfältet eller till vår mejl!