21 oktober 2012

Glappar lagen?

Det här inlägget har en kritisk ton och jag vill vara tydlig med att jag tycker att socialtjänsten gör mycket fantastiskt arbete och vi måste absolut försvara våra gemensamma barn i samhället men, man måste också kunna vara kritisk och få påtala brister som skulle kunna förbättras. Så här kommer det!

Det finns ett glapp i lagstiftningen mellan de frivilliga insatserna och tvångsvården. Ett exempel på när vi hamnar i glappet är när ekonomiskt bistånd bekostar boendelösningar för barnfamiljer när föräldrarna inte tar sitt föräldraansvar. Betalar gör vi då trots att familjen kanske inte i övrigt är berättigad bistånd. Det blir så för att det inte är aktuellt att ta barnen från sina föräldrar på grund av bristande föräldraförmåga, men vi får enligt lag inte låta barnen komma i kläm och bli offer för sina föräldrars dåliga omdöme. Det är bra. Vi får aldrig riskera barnen.

Men finns det ingen bättre lösning? Som reglerna ser ut nu är det stor chans att föräldrar kan få dyra boendelösningar betalade av skattepengar tack vare barnperspektivet. Inget ont om barnen, men ibland känns det som att vi underminerar vårt eget förändringsarbete med föräldrarna som inte får ta konsekvensen av sina handlingar. Ibland önskar jag att den vuxna individens egna ansvar skulle få väga tyngre i våra bedömningar än vad det gör idag. Jag tycker att socialtjänstens försörjningsstöd ska vara sista utvägen när man gjort allt man kan för att lösa sin situation. Det ska inte vara första, andra eller tredjealternativet som man planerar för innan man testar andra lösningar, vilket faktiskt händer.

Observera följande. De flesta gånger jag går in och betalar boende för hemlösa barnfamiljer så är jag helt överens med lagstiftningen och tycker att det är rätt beslut. Ännu bättre hade det varit om kommunen tillämpat Bostad Först-politik så att vi hade sluppit hotellboende. Hemlöshet är ett förfärligt socialt problem som jag skulle vilja utplåna om det gick. Mitt arbete med fattigdom hade varit mycket enklare om jag hade sluppit betala dyra hotellboende till folk som i övrigt inte är berättigade bistånd. Det hade stuckit mindre i mina ögon. Det hade känts bättre, mer rättvist och varit lättare att rädda ett vanligt lägenhetsboende. Ska jag vara brutalt ärlig så är människor mer eller mindre ansvariga för sin hemlöshet. De finns en del som är mer ansvariga, och dem bär det emot en smula att betala 20 000 kr/månad för.