Idag kommer önskemålet om att vi ska skriva lite om bidragsfusk att uppfyllas.
Först och främst kan vi fastställa att det går att fuska, det går att fuska med föräldrapenningen, med a-kassan, med bygglovsansökningar och i monopol, och då är det rimligt att anta att det går att fuska även med försörjningsstödet. Jag tänker dock inte lära ut några trix här i bloggen, utan i linje med önskemålet dela med mig av min syn på saken.
De flesta människor är ärliga. De vill inte utnyttja systemet och är glada för den hjälp de kan få. De gör vad de kan och ska för att redovisa alla uppgifter och för att så snabbt som möjligt hitta andra lösningar. Det är de allra flesta, men nu skulle vi ju skriva om dem som kanske inte ser på saken riktigt på det viset.
Jag tror att det finns lite olika typer av "fuskare". Jag väljer att stanna vid dem som med berått mod undanhåller uppgifter som de vet att de borde uppge och sedan håller tummarna för att vi inte ska upptäcka det. Dessa upptäcker vi ibland, säkert inte alltid. Jag har varit med om de som då blånekar och varken visste om att de fått inkomsterna (för det handlar oftast om att man "glömmer" uppge inkomster), och inte heller hade de en aning om att de skulle redovisa dem, trots att de har fått muntlig och skriftlig information om det mer än en gång. Jag har också varit med om de som säger att de struntade i att berätta för att de ville ha guldkant på vardagen.
Det som händer när vi upptäcker fusk är att vi pratar med den sökande om det och han eller hon får berätta sin sida av historien. Sedan skriver vi en polisanmälan och kräver tillbaka pengarna.
Personligen blir jag arg, ledsen och trött när jag upptäcker fusk. Det är ju inte bara systemet de ljugit för utan för mig. Jag har suttit i besök med dessa personer och trott på deras berättelse. Vad mer är inte sant? Kan jag lita på något annat personen säger? Jag känner mig lurad helt enkelt.
Jag behöver konfrontera personen med uppgifterna, kanske möta honom eller henne i rätten, och nästa dag hjälpa honom eller henne att komma närmare arbetsmarknaden. Det är svårt och obekvämt. Definitivt en sida av jobbet som jag inte längtar efter.
