Ett annat önskemål från en läsare var att vi skulle kommentera mer av vad som nämns i media om socialtjänsten. Det var faktiskt en av våra grundtankar när bloggen startades, eftersom vi tyckte att socialtjänstens arbete ofta framställs allt för ensidigt.
Nu har jag hittat en artikel som jag inte vill ifrågasätta eller väga upp med motstridiga erfarenheter från fältet utan som jag vill dela med mig av för jag råkar tycka att den är klok. Det är Inger Leite som varit chef för individ- och familjeomsorgen i den socioekonomiskt utsatta stadsdelen Rosengård i Malmö som skriver om bostadslöshet i Sydsvenskan den 5 augusti.
Det finns inte så mycket att orda om egentligen. Hon har en bra poäng helt enkelt. Många medborgare kommer till socialtjänsten på grund av att de inte har någonstans att bo. De riktigt pålästa hänvisar så klart till socialtjänstlagens portalparagraf och påtalar att socialtjänsten har det yttersta ansvaret för individen och skall åtgärda akuta behov i väntan på andra lösningar.
Det var bara det lilla bekymret att socialtjänsten inte var tänkt att agera bostadsförmedlare till vanliga människor utan andra sociala problem. Människor skall inte behöva utsättas för påfrestningen att "bli klient" bara för att de saknar bostad. Som bostadspolitiken förs i landet i dag är det, så vitt jag förstår, fler kommuner än min egen som har bostadsbrist och där bostadslösheten ofta har strukturella förklaringar snarare än individuella i många fall.
Detta har även Inger Leite uppmärksammat från sin kommun Malmö. Läs debattartikeln här.
