I söndags rapporterade Rapport i Sveriges Television om att socialtjänsten behöver hjälpa allt fler barnfamiljer med boende på olika vis och i synnerhet med olika sorters hyreskontrakt. År 2010 uppgav 74 kommuner att de hade hjälpt barnfamiljer med sociala hyreskontrakt och år 2011 var den siffran 108 kommuner. Alla svenska kommuner har dock inte deltagit i undersökningen och statistiken är därmed inte helt rättvis, men Socialstyrelsen ser ändå en ökning.
Det som är slående för ökningen är att de barnfamiljer som behöver socialtjänstens hjälp med hyreskontrakt inte har psykiska problem eller missbruksproblem, vilka de senaste decennierna varit nyckelbegrepp för vilka sociala problem som resulterar i bostadslöshet.
De som behöver hjälp idag har istället i hög grad ekonomiska problem och har därför svårt att vara med och spela på den hårda ordinarie bostadsmarknaden. Hyresvärdar väljer och vrakar och ratar potentiella hyresgäster om de har skulder idag.
I mitten på 1900-talet städades det upp i "Lort-Sverige" och nya standardlägenheter byggdes runt om i landet för att alla skulle ha rätt till en skälig bostad, utan stampat jordgolv. 1982 var Sverige efter diverse omfattande reformationer i socialpolitiken världsbäst på välfärd, enligt Tapio Salonen. Sedan dess har det hänt saker, på flera fronter, och bostadsproblematiken i Sverige är åter igen en fattigdomsfråga.
Vill vi ha det så?
Här är länken till svt's rapportering.
