Denna söndagskväll sitter jag och äter rättvisemärkt vaniljfudge och filosoferar över det här med utbildning och fördjupning. Vi har tidigare tittat lite på vilka utbildningar som finns på högskolenivå och noterat att det inte rörde sig om någon överväldigande mängd kurser som berör försörjningsstöd.
På de flesta arbetsplatser och inom de flesta yrken är det ett krav att personalen utvecklas och blir bättre och bättre på sitt jobb. Det är en del av lönekriterierna och det är i allra högsta grad ett rimligt krav. För närvarande är vi några på jobbet som efterlyser att få utbildning i utredningsmetodik. Vi önskar oss ett effektivare och rättssäkrare utredningsförfarande. Vi tror att vi idag gör ganska bra utredningar. Problemet är att vi bara tror. Vi kan inte vara helt säkra. Vi har alla lärt oss utredningsförfarandet på jobbet. Vi har fått introduktion av våra kollegor och sedan övat och övat. Vi vet att vi tittar på samma saker och att utredningarna i mångt och mycket leder till beslut som håller i Förvaltningsrätten. Men hur kan vi vara säkra på att det inte finns något ännu bättre sätt att utreda ekonomiskt bistånd?
Därför har vi börjat leta efter fortbildning om utredningsmetoder som är evidensbaserade. Hittills har vi inte hittat något. När det gäller barn- och ungdomsutredningar finns det många metoder för utredning, den vanligaste torde vara BBiC. Inom missbruksvården finns det också ett otal mallar och metoder. Men inom försörjningsstöd verkar det se annorlunda ut. Är inte det lite märkligt? Borde det inte finnas forskningsbaserade metoder för utredning av försörjningsstöd? Har inte de som söker försörjningsstöd lika stor rätt att få hjälp som är till hjälp, som de som söker annan hjälp från socialtjänsten?
Är det någon som vet något mer om utredningsmetoder så maila, kommentera eller skicka röksignaler så att vi kan få hjälp att bli ännu bättre!
