Låt oss presentera:
Dagens gästbloggare - en socionomstudent som arbetar extra med försörjningsstöd.
Som
sista projekt innan socionomexamen ska jag med två kursare komma med
några interventioner för att lösa ett socialt problem. Inom arbetet med
försörjningsstöd har jag uppmärksammat att många kvinnor går hemma under
lång tid då de tar ut föräldradagar. Familjer där flera barn föds tätt
eller familjer som kommer som flyktingar till Sverige med tre, fyra barn
har många föräldradagar som de måste ta ut för att rätt till
försörjningsstöd ska föreligga. När ofta endast den ena föräldern tar ut
alla dagarna (utom de 60 dagar som är reserverade för den ena
föräldern) kommer detta innebära att denne fråntas möjligheter att få
stöd och hjälp till självförsörjning genom diverse
arbetsmarknadsåtgärder eller studier för kompetenshöjning, som svenska
för invandrare.
Kanske är detta något som kvinnan, som det i de
flesta fall handlar om, tycker är tryggt, skönt och bra eller ser hon
detta som en fälla? Oavsett hur har forskning påvisat svårigheter att
återgå till arbete efter att ha varit borta från arbetsmarknaden under
lång tid.
I arbetet med försörjningsstöd ska socialsekreterare
arbeta för att frigöra samt utveckla den enskildes ”egna resurser så att
bistånd inte utformas så att det blir passivitet och leder till
bidragsberoende. Frihet och självbestämmande ska vara vägledande och
innebär att den enskilde bestämmer om denne vill ta emot erbjudanden om
viss social tjänst. Detta betyder dock inte att socialnämnden ska vara
kravlös. Ett krav är att den enskilde efter bästa förmåga ska bidra till
sin försörjning”, enligt RÅ 2009 ref 103.
Sedan 1 januari 2012
finns jämställdhetsbonusen. Jämställdhetsbonusen kan de föräldrar få som
delar sina föräldradagar lika, desto mer lika ju mer pengar dock
maximalt 13 500 kr/barn. Utifrån kanske både lagmässiga och moraliska
skäl kan det vara svårt att ställa krav på familjer att dela
föräldradagarna jämnt för att på så vis vara berättigad denna inkomst,
främst utifrån självbestämmanderätten. Interventionen kan istället bestå
utav att uppmuntra till att dela föräldradagarna för att på så vis få
denna inkomst. Inkomsten kommer dock att dras av från försörjningsstödet
och denna ekonomiska morot kommer därför inte till nytta för de
föräldrar som är några tusenlappar ifrån självförsörjning.
Men
var går gränsen för självbestämmande? Var går gränsen för att en
socialsekreterare ska kunna arbeta för jämställdhet föräldrarna emellan
som kan leda till att båda i paret når självförsörjning istället för
enbart den ena?
Utifrån ett barnperspektiv skulle det vara av
stor nytta både att ha nära kontakt med båda sina föräldrar, men också
av att båda föräldrarna har kommit väl in i samhället och kan det
svenska språket. Det gynnar även läxläsningen. Utifrån ett
genusperspektiv är det viktigt att båda föräldrarna kan känna sig
självständiga och inte vara helt beroende av den andre.
Ett av
våra förslag är att denna ekonomiska morot, som ju jämställdhetsbonusen
är, skulle komma även föräldrar som uppbär försörjningsstöd till nytta.
Detta genom att t ex behålla 50% av jämställdhetsbonusen som skulle bli
runt 1500 kr/månad när den förälder som tagit ut minst tar ut en månads
föräldradagar. För att detta skulle ske måste ett beslut fattas i
socialnämnden om att detta arbetssätt är godkänt. Om inte detta skulle
ske vore det ändå bra att just börja uppmuntra föräldrar att dela sin
föräldraledighet. Det har visat sig att många pappor inte ens vet att de
får lov att ta ut mer än 60 dagars ledighet, då de tror att resterande
dagar tillhör mamman.
En upplysning om ett jämnt uttags fördelar vore därför av många anledningar till stor nytta.
