För ett par dagar sedan publicerade Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU) en rapport vid namn "Inkomster och fattigdom hos före detta socialbidragstagare".
Rapporten visar att de flesta före detta socialbidragstagare får en bättre inkomst när de blir självförsörjande, men att relativt många är fortsatt fattiga. Varje år uppbär ca 6 % av Sveriges hushåll försörjningsstöd och av dessa blir var tredje hushåll självförsörjande, det kan vara genom arbete, studier, förändrade familjeförhållanden eller övergång till någon annan del av socialförsäkringssystemet (sjukersättning, sjukpenning, a-kassa). Enligt rapporten får en fjärdedel av dem som blir självförsörjande ändå så låga inkomster att de kan definieras som fattiga, de flesta av dessa är unga eller i behov av sjukförsäkring.
Det är alltså inte bara stigmatiserande att uppbära försörjningsstöd, det är också stigmatiserande att en gång ha uppburit försörjningsstöd. Den som är fattig och har inkomster precis över normen får inte kompensering de månader som elräkningen kommer, de har svårt att klara oförutsedda utgifter, de får inte uppskov med sina studielån i de fall det finns sådana, de har inga möjligheter att ringa till socialtjänsten och be om matpengar en månad när det var omöjligt att få ihop ekonomin. Det är alltså svårt att vara socialbidragstagare, men det kan vara lika svårt eller till och med ännu svårare att med ett par hundralappars marginal inte vara socialbidragstagare.
