Den tredje förändringen i socialtjänstlagen, giltig från den 1juli i år, har jag inte helt och hållet bestämt vad jag anser om ännu.
Enligt den förändringen ska den individ som sökt och erhållit bistånd löpande i minst sex månader och därefter får, eller sedan tidigare, har en anställning men ändå inte tjänar tillräckligt för att bli självförsörjande få behålla 25 % av sin nettoinkomst. Det kallas jobbstimulans och återfinns i 4 kap 1 b § SoL. Syftet är helt enkelt att det ska löna sig att ta ett arbete.
Från att sexmånadersgränsen infaller ska en eventuell beräkning av bistånd för den individ bestämmelsen gäller göras med hänsyn till dessa 25 % löpande under 24 månader. Det gäller oavsett om man under perioder är självförsörjande. Efter de två åren måste individen "kvalificera sig" för att på nytt kunna få jobbstimulans genom att beviljas försörjningsstöd i ytterligare sex månader.
Skälen till att jag ännu inte riktigt bestämt mig för om det är en bra idé eller inte är följande.
För det första görs bedömningen av rätten till bistånd med hänsyn till vad en låginkomsttagare på orten kan ha råd med. En låginkomsttagare på min ort får sällan eller aldrig 25 % extra utbetalt av sin arbetsgivare under en tvåårsperiod. Plötsligt blir det kanske mer lönsamt för en låginkomsttagare att söka försörjningsstöd medan man arbetar än att bara arbeta.
Dessutom är jag fundersam till det faktum att jobbstimulansen ska beräknas per individ, inte per hushåll. Generellt görs bedömningen om rätten till bistånd utifrån ställningstagandet att vuxna som lever tillsammans under äktenskapsliknande former är försörjningsskyldiga gentemot varandra och därmed har gemensam ekonomi. Hur ställer vi oss till om den ena parten inte följer planering och därmed får avslag, avbryts den andres jobbstimulans då? Och om så sker, är det bra eller dåligt?
På samma sätt frågar jag mig om de 25 % som Kim tjänar ihop på sin jobbstimulans endast får sparas eller konsumeras av Kim eller får även Robin som lever med Kim spara dem eller konsumera dem utan att jag ska ta hänsyn till det i min bedömning av biståndet? Jag antar att svaren på dessa frågor kommer att falla på plats med tiden, men ännu har jag inte riktigt fått kläm på vad jag tycker om det.
På samma sätt som med arbetsmarknadsåtgärderna för vuxna så har redan min kommun infört en liknande jobbstimulans som nu slås ut av lagändringen. Baserat på de erfarenheter jag har därifrån så tror att de 25 % kommer att göra stor skillnad för de enskilda individer som får ta del av den och plötsligt får lite marginal i tillvaron och på det viset är lagändringen bra!
