På mötet funderade vi över ett av många knepiga dilemma som vi i vår bransch kan hamna i. Nämligen det att då och då behöva fatta avslagsbeslut på ansökan om bistånd. Konsekvensen blir att den sökande inte får några pengar att betala sin hyra med. Enligt socialjänstlagen är detta en konsekvens som den enskilde kan få leva med om hen av någon anledning inte är berättigad bistånd.
Det blir knepigt eftersom socialtjänsten lika aktivt försöker undvika att kommunens invånare förlorar sina boenden. I ena stunden får man inga pengar till hyran av socialtjänsten och i nästa stund får man trots allt pengar till hyran av socialtjänsten. Inkonsekvent.
Naturligtvis är det inte så enkelt. Inte alla behöver socialtjänstens hjälp med sin hyresskuld. Inte alla ska få socialtjänstens hjälp med sin hyresskuld. I de fall där den sökande är berättigad hjälp och får den så sker det inte direkt i en handvändning. Inget ärende är det andra likt. Det går inte att ha generella riktlinjer för hur dessa situationer ska lösas. Det måste alltid göras individuella bedömningar som är helt beroende av hur de olika situationerna ser ut. Ärendet stöts och blöts och utreds noga. Frågan behöver ibland, när summan är hög eller skulden sträcker sig över lång tid, lyftas till politikernivå innan det kan fattas beslut, eftersom regelverket ser ut så.
Oavsett om det fattas bifall eller avslag på en ansökan om hyresskuld så är beslutet allt som oftast kopplat till någon form av plan som upprättas tillsammans med den sökande. Om boendet räddas syftar planen till att förebygga att nya hyresskulder ska uppstå, om ansökan inte beviljas syftar planen till att så snabbt som möjligt få till stånd en annan boendelösning.
Så vid varje enskilt fall ställs vi inför detta dilemma och måste göra en noggrann bedömning, utan facit. Som så ofta.
